Den fysiska semestern på La Pared

Den fysiska semestern på La Pared är sedan över en vecka till ända. Känslan efter semestern var att jag behövde ta semester 😉 men nu är ordningen någorlunda återställd. Mina planer på att skriva direkt från Fuerteventura fick strykas fullständigt då schemat var späckat från morgon till kväll. En fysisk semester har sina för-och nackdelar och det skall bli kul att få dela med mig av mina erfarenheter i detta sista inlägg. Om förberedelserna inför  träningsresan till La Pared går att läsa i inläggen: Träningsresa till La Pared med Colting & Igelström och Inför La Pared nästa vecka

Triathlon fokus

La Pared ligger på Fuerteventuras västkust där atlanten dönar in, älskar man vågor är detta platsen för dig. Triathlon och öppetvatten simning lämpar sig mindre bra och därför hade vi vår simträning på andra kusten och i samhället Costa Calma. Cyklingen däremot var fantastisk på denna delen av ön. Vi hade en slinga på 100km som var utmanade på många sätt. Blåsten är definitivt något att räkna med på Fuerteventura likaså den kuperade terrängen gör att det oftast går lika brant nerför som uppför. Gillar man asfaltslöpning var detta inget problem men fokus på vårt camp var terränglöpning. Landskapet är väldigt kargt vilket gjorde att man har god sikt hela tiden, dock inte så smycket skydd från solen. Underlaget var hårt packad sand men knähöga buskar och en hel del sten. Som van terränglöpare i de svenska skogarna tycker jag det var en fin kontrast.

Fuerteventura cykel

La Pared, vattenhålet i öknen

Apollos anläggning i La Pared är verkligen upplagt för en fysisk semester. Hotellet serverar en rejäl frukost där man hittade allt från frukt, ägg och bacon till gröt och mussli. Omgivningen inbjöd verkligen till träning men det gick också att slappa vid poolen eller kolla på surfarna på stranden. Är man inte en van simmare skulle jag starkt avråda från att svalka sig i havet. Inte bara var vågorna lömska, det fanns även maneter i blått som brändes, med allvarliga konsekvenser om man hade otur.  Hyr istället en mountainbike och rulla över sandöknen till Costa Calma.

Hur mycket orkar man träna egentligen?

Åker man på en träningsresa och i synnerhet ett endurance camp skall man vara beredd på en intensiv semester. Schemat var fullspäckat och alla gjorde så gott dem kunde för att hinna med det som föll dem i smaken. För egen del tog jag en vilodag på fredagen då lördagen skulle bli en långdag med både simning, cykling och löpning sammansatt. Till min förvåning klarade kroppen av den höga träningsdosen över förväntan, trots sol och värme. Jag tror man kan träna betydligt mer än vad man tänker sig, men i ens vardag är det andra saker som sätter stopp, som arbete, hushållssysslor och kanske familj. Av just den anledningen är en fysisk semester det perfekta alternativet. Pia från Sundsvall, som jag delade rum med förgyllde även min resa genom att vara en strålande förebild för just detta och gav mig ovärderliga tips. Det är en annan förmån man också får på en träningsresa – nya vänner!

Tips inför din träninsgresa:

  • Ta inte med några nya plagg, så som skor, strumpor, byxor m.m. Risken att få skav kan förstöra hela semestern
  • Även om du hanterar värmen bra, se över din vätskebalans! Drick extra mycket vatten (och även resorb sport)
  • Cykla? Glöm då inte ett lagnings-kit, inte bara för en punka utan flera.
  • Om du skall simma i öppet vatten, hör dig för med någon lokal surfare eller badare som kan berätta om förhållandena (maneter, strömmar, tidvatten m.m)
  • Njut av maten och ät precis det du önskar, Pia åt Nutella vid frukosten varje dag!

Växla upp!

Som sagt, ordningen är nu återställd och min vardag har tagit fart igen. Jag lyckades med bedriften att både simma och cykla längre än distansen jag skall tävla i sommar. Trots det är det ändå dags att växla upp farten på träningsfronten. Förhoppningsvis är vintern snart ett minne blått och cykelvägarna blir fria från grus här hemma. Jag var inte så flitig med att fota, däremot var jag bättre på att filma och en härlig summering av träningsvecka på La Pared går att se nedan.

Och några bilder:

OW Costa Calma

OW Mikaela

Trailrunning La Pared

MTB La Pared

Cykling 10 mil

pool

Detta var sista inlägget på bloggen för en tid framöver. Mitt uppehåll beror på att jag behöver bereda plats för ett nytt spännande projekt jag haft i åtanke sedan en tid tillbaks. Ni som känner mig vet att jag inte är en person som bara pratar och tänker på saker, utan vill att det skall bli verklighet också! Så misströsta inte!

Ett stort TACK till alla trogna läsare!

Piståkning i Kitzbühel

Kitzbühel ligger i östra Tyrolen i Österrike. Trots många besök till Österrike vintertid som barn var det först nu turen kom till Kitzbühel. Precis om när jag var liten packade vi in oss hela familjen i bilen och körde ner. På vägen ner hann vi också ta en fika hos min faster i München.

Spännande historia

Kitzbühel är kanske inte skidorten man först lägger på minnet, men det bör man göra nu. Orten var nämligen först ut i världen med en kabinbana för skidtransport, 1929 invigdes den. Med sin tidiga start att transportera skidåkare upp för bergen är liftbolaget nu Österrikes största med sina 53 liftar och 88 nedfarter. Kitzbühel var också innan sin tid som skidort en plats där man utvann silver och koppar i gruvor. Områdets naturrikedom medförde därför att dalen befolkades av många förmögna och än idag anses Kitzbühel var gräddhyllan i Tyrolen.

Mycket sol, lite snö

Sportlovet i alperna brukar vara en säker snögaranti. För första gången kändes det som att det snarare var påsklovs vecka. Solen sken utan hinder och temperaturen orkade sig upp till 12-16 grader på dagen. På högre höjd ca 4-6 grader. Det var väldigt angenämt som skidåkare att slippa frysa men samtidigt gnagde en känsla av att detta inte kunde vara rätt. På sydsluttningarna var snötäcket bekymrande tunt, skidåkning var inte att tala om. På norrsidorna fanns snö för bra pist åkning men någon offpist hade jag inte vågat mig ut på. Stubbar och stenar stack obehindrat upp från snön och med den gassande solen hade ett ytskikt av en isliknande skorpa bildats. Ont om snö och isskorpor är receptet för brutna ben och trasig utrustning, bäst var det att hålla sig i pisten.

Släktåkning

På andra sidan berget i en annan dal bor mina kusiner. Eftersom vi inte ses så ofta så får man passa på när tillfälle ges. Sista dagen kom dem förbi Kitzbühel och tillsammans åkte vi lite skidor. Michael var med, min kusin som besteg Grossglockner med mig i augusti 2015. Berget gick att se från skidbackarna och det var häftigt att veta att man själv stått på toppen. Vi hade inte träffats sedan dess så vi hade mycket att prata om i liften. Alltid när man skall träffa sina Österrikiska släktingar så oroar man sig för hur det skall gå med språket. Michael har dessutom en väldigt kraftig dialekt men när dagen var slut hade jag iaf snappat upp att han var singel och börjat plugga företagsekonomi i Salzburg.

Kaiserschmarren och schnitzel

Det är svårt i Österrike att hitta mat med få kolhydrater. Bröd är nästan helig, gärna med en massa charkuterier och ostar till. Potatisen likaså, den bara måste finnas på tallriken. På kvällarna gick vi ut och åt och om man nu skall vara lite mer liberal med sin kost är det verkligen i Österrike man kan kosta på sig att äta schnitzel, vilket jag gjorde. På dagarna, när vi befann oss ute i liftsystemet, fick man ta det som serverades där. Klassiker är soppor och korv. En annan riktigt bomb att beställa är Kaiserschmarren. Detta är något österrikarna själva verkar uppfunnit och receptet är sockerkakassmet, med romdränkta russin som tillagas som en sargad pannkaka och serveras med florsocker ovanpå och en ordentlig skopa plommonkompott.

En film och lite bilder:

Skidåkarna

Grossglockner

Mikaela Kitzbühel

Kaiserschmarren

Söhnchen och Rogler

Mikaela och Michael