Blåsa ut ljusen

Idag är det min födelsedag. Åren bara bokstavligen springer förbi och det blir allt viktigare att fylla dem med avtryck. Avtryck och upplevelser som gör sig påmind om vad ett livat liv faktiskt betyder.

Ett livat liv är vi alla värda men att bara hålla sig levande önskar jag ingen

Detta citatet blev inledningen och la grunden för den här bloggen när den tog skruv för över ett år sedan. Sedan dess har mycket hänt och mycket mer kommer att hända framöver. Jag är verkligen en person som förespråkar handling framför något annat, det är också på samma grunder som jag alldeles nyligen fattat beslutet att pausa denna bloggen framöver. I höstas väcktes jag av en fantastisk idé, en idé jag fast beslutade mig för att genomföra. Nu, i mars månad är min idé fortfarande bara just en idé och det vill jag göra något åt. Jag tror starkt på utmaningar och att inte ”fastna” i bekvämligheter, det är vi inte byggda för. Efter en snabb analys kom jag fram till att mina prioriteringar behövde skifta.

Såååå…

På torsdag kommer mitt sista inlägg att publiceras här på bloggen, det blir givetvis på temat ”träningsresa”. Därefter kommer mikaelasohnchen.se att bevaras i sitt befintliga skick, och vem vet, kanske återupptas i framtiden?! Under tiden kommer det arbetas febrilt med mitt nya projekt som går under namnet ”Keep explore”. Nu blev du nyfiken va? Det är definitivt något att hålla utkik efter om du vill få nya redskap till att träna din handlingskraft. I projektet är det medlemmarna som står i fokus och bland mycket annat deras historier om hur man tar sig upp ur soffan och ut i skogen. Har du en berättelse på ämnet att dela? Hör av er till mig.

Keep explore

Distraktionen i handen

Jag har tidigare skrivit lite på ämnet digital stress och vikten av att koppla ner. Har man själv prövat förstår man vad jag pratar om. När all ens handlingskraft behöver dra åt samma håll, om det så är för att ta sig upp för ett berg, eller upp ur soffan, går det inte att distraheras. Vår absolut största distraktion idag är innehållet i våra telefoner. Gör som jag tänker göra ett tag, lägg undan den och se vad som händer med ditt fokus!

Till er läsare

Tack till alla er som engagerat er och läst på min sida. Det har varit superkul att lära känna er! Jag hoppas något i mina texter fått fäste eller gjort avtryck hos er, det har i varje fall varit min ambition. Det går fortfarande alldeles utmärkt att anlita mig för föreläsningar eller äventyrscoachning, mer om det kan man läsa på sohnchenconsulting.se. Under det kommande året kommer jag även skriva inlägg på minimeringsmästarna.se då jag, ihop med flera andra, är med och tävlar i utmaningen att minska sitt avfall med 50%. Just nu har vi ”köpstopp” i en månad så jag kan ju glömma födelsedagspresenter 😉

Även andra bloggare har korsat och upplyst min väg det senaste året, bland annat får man högkvalitativ läsning från:

explorista.se, med sin passion för äventyr, precis som mig själv.

enklaknep.se, med sin passion för webdesign som inspirerat mig oerhört mycket.

Martina Johansson, med sitt outtröttliga skrivande om kost och träning.

Ni alla bidrar med så mycket bra innehåll, fortsätt med det!

Det där med ljusen

Så den där födelsedagen, med den där tårtan och ljusen som bara ökar till antalet… Om man skulle vända på det, ta och tända dem istället, inte blåsa ut, och sen addera ett till. Visst, den här bloggen släcks ner nu, men samtidigt ger den möjligheterna att nya tänds och det är den absolut bästa presenten!

Piståkning i Kitzbühel

Kitzbühel ligger i östra Tyrolen i Österrike. Trots många besök till Österrike vintertid som barn var det först nu turen kom till Kitzbühel. Precis om när jag var liten packade vi in oss hela familjen i bilen och körde ner. På vägen ner hann vi också ta en fika hos min faster i München.

Spännande historia

Kitzbühel är kanske inte skidorten man först lägger på minnet, men det bör man göra nu. Orten var nämligen först ut i världen med en kabinbana för skidtransport, 1929 invigdes den. Med sin tidiga start att transportera skidåkare upp för bergen är liftbolaget nu Österrikes största med sina 53 liftar och 88 nedfarter. Kitzbühel var också innan sin tid som skidort en plats där man utvann silver och koppar i gruvor. Områdets naturrikedom medförde därför att dalen befolkades av många förmögna och än idag anses Kitzbühel var gräddhyllan i Tyrolen.

Mycket sol, lite snö

Sportlovet i alperna brukar vara en säker snögaranti. För första gången kändes det som att det snarare var påsklovs vecka. Solen sken utan hinder och temperaturen orkade sig upp till 12-16 grader på dagen. På högre höjd ca 4-6 grader. Det var väldigt angenämt som skidåkare att slippa frysa men samtidigt gnagde en känsla av att detta inte kunde vara rätt. På sydsluttningarna var snötäcket bekymrande tunt, skidåkning var inte att tala om. På norrsidorna fanns snö för bra pist åkning men någon offpist hade jag inte vågat mig ut på. Stubbar och stenar stack obehindrat upp från snön och med den gassande solen hade ett ytskikt av en isliknande skorpa bildats. Ont om snö och isskorpor är receptet för brutna ben och trasig utrustning, bäst var det att hålla sig i pisten.

Släktåkning

På andra sidan berget i en annan dal bor mina kusiner. Eftersom vi inte ses så ofta så får man passa på när tillfälle ges. Sista dagen kom dem förbi Kitzbühel och tillsammans åkte vi lite skidor. Michael var med, min kusin som besteg Grossglockner med mig i augusti 2015. Berget gick att se från skidbackarna och det var häftigt att veta att man själv stått på toppen. Vi hade inte träffats sedan dess så vi hade mycket att prata om i liften. Alltid när man skall träffa sina Österrikiska släktingar så oroar man sig för hur det skall gå med språket. Michael har dessutom en väldigt kraftig dialekt men när dagen var slut hade jag iaf snappat upp att han var singel och börjat plugga företagsekonomi i Salzburg.

Kaiserschmarren och schnitzel

Det är svårt i Österrike att hitta mat med få kolhydrater. Bröd är nästan helig, gärna med en massa charkuterier och ostar till. Potatisen likaså, den bara måste finnas på tallriken. På kvällarna gick vi ut och åt och om man nu skall vara lite mer liberal med sin kost är det verkligen i Österrike man kan kosta på sig att äta schnitzel, vilket jag gjorde. På dagarna, när vi befann oss ute i liftsystemet, fick man ta det som serverades där. Klassiker är soppor och korv. En annan riktigt bomb att beställa är Kaiserschmarren. Detta är något österrikarna själva verkar uppfunnit och receptet är sockerkakassmet, med romdränkta russin som tillagas som en sargad pannkaka och serveras med florsocker ovanpå och en ordentlig skopa plommonkompott.

En film och lite bilder:

Skidåkarna

Grossglockner

Mikaela Kitzbühel

Kaiserschmarren

Söhnchen och Rogler

Mikaela och Michael