Boktips för slappa februaridagar

Denna tiden på året är tuff! Vi har en ganska lång period av mörker och rusk bakom oss, än är det en bit kvar till fågelkvitter och solstrålar som värmer.

Just därför tänkte jag idag dela med mig av tre suveräna boktips om man vill bli mer påläst om beteenden och hur vår hjärna fungerar. Böckerna har jag själv läst med spänning och förundran och det är välskrivna böcker med många bra exempel och övningar i.

Den gemensamma nämnare för böckerna är att de alla kretsar kring ACT som är en förgrening inom KBT (kognitiv beteende terapi) som helt enkelt står för Acceptance and Commitment Therapy.

Så om du själv har frågat dig någon gång varför du börjar bli hängig, tappa suget, känna dig uttråkad eller ha svårt att känna in livet så är dessa böcker den perfekta läsningen för dig!

Vet man inget mer om ACT det jag skrev ovan behöver man inte vara orolig, alla böcker gör utmärkta förklaringar.

 

Lyckofällan – Russ Harris

 

Att leva ett liv inte vinna ett krig – Anna Kåver

 

När livet slår till – Russ Harris

P.S om du inte tillhör den som har lätt för att läsa eller får tiden att räcka till finns några av dem som ljudböcker också.

En förändrad kropp

Nu har det gått några veckor sedan jag kom hem från mitt äventyr och vardagen har infunnit sig igen. Förutom att packa upp, kolla igenom bilder, stuva undan utrustning och tänka tillbaks på härliga och jobbiga minnen så har jag även reflekterat över vad som blivit annorlunda med mig.

Drivkraften till mitt äventyr var att lära känna den miljön och det land som likaväl hade kunnat vara mitt hemland. Detta ville jag göra genom att för egen maskin förflytta mig i området och leva under enklare förhållanden. Inför äventyret skulle min fysiska och psykiska styrka behöva tänjas, men med rätt drivkraft ville jag se hur långt jag kunde nå.

Fysiska förändringar

I Januari när jag sökte till Tierra Adventure Academy kände jag mig stark och förberedd. Jag invaggades i någon form av trygghet om att jag alltid varit en person som varit stark och förberedd. I efterhand så kan jag bekräfta att fysisk- och mental styrka är färskvara och det är svårt att leva på gamla meriter. Eftersom jag inte lyckades ta mig ända till slutet i uttagningen så var jag ändå fast besluten att genomföra mitt äventyr. Kanske säger ändå den beslutsamheten att jag redan där låg lite på plus-sidan vad gäller mental styrka. I samband med mitt beslut att ta mig an äventyret så gjorde jag även ett fystest på Aktivitus testklinik här i Göteborg, om detta går att läsa mer om här.

fystest

Syreupptagningsförmågan mäts med hjälp av en mask medan man springer tills man inte orkar mer.

Resultatet från testet blev min utgångspunkt och jag har nu efter äventyret gjort ett identiskt test för att se hur min fysik förändrats sedan Januari.

Skärmavbild 2015-10-11 kl. 11.12.23

Mina förväntningar på resultatet var ganska låga. Det fanns perioder då jag var skadad och det fanns även stunder då det var jobbigt att göra alla de träningspass jag hade planerat för. Den slutsatsen jag drar av resultatet är ändå att jag aldrig tidigare fått en så markant förändrad fysik över så lång tid. Jag har flera gånger tränat intensivt och fått resultat men dem har aldrig blivit bestående. Det är här den mentala biten kommer in i ekvationen och hur mitt nya synsätt på träning har vuxit fram. Mitt fokus det senaste halvåret har inte varit att leverera en enda siffra egentligen, mitt fokus har varit upplevelsen!

Finns svaret i ACT?

Tvärt emot från vad många säger, så har nyckeln för mig varit att inte ha mätbara mål, snarare ha mål som ger en känsla eller upplevelse. Jag har försökt förstå hur detta fungerar mer detaljerat och har funnit några svar i KBT (Kognitiv beteende terapi) och den förgrening inom KBT som kallas ACT (Accept and Comittment Therapy). ACT-metoden menar att långsiktig tillfredsställelse är lättare att uppnå om målet är känsloldrivet snarare än resultatdrivet. När jag hörde resonemanget bakom det så lät det egentligen ganska logiskt och efter 15 år med försökt att nå mina mål resultatdrivet kanske det var dags att pröva en ny strategi.

Annorlunda matvanor

Förutom att träna så har även min kosthållning skärpts en hel del. Inte på ett sätt som gjort måltiderna tråkiga och snåla utan snarare så är det planering och kunskap som lyft kosthållningen. Jag tror inte på att gå in i en mataffär efter jobbet och spontanhandla mat för hela veckan, jag har då aldrig lyckats iaf. Därför blev det en av de första vanorna jag skaffade mig att skriva matlistor – och hålla mig till dem! Efter massvis med bra information på nätet kring den kosthållning som jag tror på, kunde jag också med all ny kunskap göra bättre val kring råvarorna i mina måltider.

matlådor

Att planera veckans måltider och matlådor har varit nyckeln till en bättre kosthållning. Här Pulled pork, sallad och guacomole.

Tjockare pannben?

Hur ser man om ens pannben blivit tjockare? Nja, det kan vara svårt såklart. Hur kan man överhuvudtaget mäta ens mental muskler? Detta är givetvis den mest kluriga förändringen att få bra svar på, men jag tror att det är snarare en känsla man har inom sig och hela grejen med mental styrka är att den inte går att ta på. Några tillfällen som jag kan tänka på när jag misstänker att mina mentala muskler fått träning är när jag tidigt en kall och regnig morgon begett mig ut på ett träningspass, eller när jag sprungit alldeles dyblöt och kall. En viktig sak som kommer i och med att man stärker sitt mentala sinne är att man kan stå ut med mera obehag. Obehag är nyckeln till att bygga sin fysik. På aktivitus fick jag frågan: – hur mycket obehag är du beredd att känna för att nå dina resultat? Det är utan tvekan en fråga fler skulle behöva ställa sig själva!

Kommer jag fortsätta springa?

Innan idén att jag ville springa 30 mil i alperna så kan jag inte påstå att jag såg så mycket njutning i löpning överhuvud taget. Jag hade varesig tekniken eller kroppsformen för att springa men samtidigt är min erfarenhet nu att det är skit samma. För mig har löpningen varit ett transportmedel, och dessutom ett färdmedel som jag bestämmer själv över. När man ser till människan som art och dess utveckling har uthållighet och snabbhet varit vår styrka, denna egenskap tror jag finns kvar i alla oss som lever idag, problemet är att vi inte låtit den få ta plats. Jag kommer aldrig sluta springa, jag kommer bygga vidare på det jag lärt mig för att bygga upp min uthållighet och snabbhet ännu mer. Jag vill leva så som det djuret vi är skapta för att vara, om än i modern tappning.

löpning innan

En bild i början.

löpning efter

En bild i slutet.