Har du glömt tiden?

Vad bra!!!

Sedan årskiftet ungefär har jag gjort ett litet experiment med mig själv. Jag har varit klockfri! Och vilken frihet sen.

Det började egentligen långt innan då jag testade att ta av mig klockan under helgerna för att unvika helgstressen. Resultatet var märkvärt men eftersom jag gillar min klocka och tycker det är snyggt har den kommit på igen.

MEN efter årskiftet så blev klockpausen mer permanent och nu såhär sex veckor senare är mina upplevelser mycket positiva.

Jag har tillhört de som ofta sagt att ”utan min klocka känner jag mig handikappad”. Men det handikappet varar  bara någon timme, max ett dygn. Vad som händer därefter är att kroppens egna klocka tar över och börjar signalera starkare. Genom att konstant slänga blicken på armen och påminna sig om våra vardagsmönster (vakna, äta, jobba, träna, äta, sova etc.) byggs en inre stress upp. Informationen finns tillgänglig hela tiden och påminner oss bara genom att snegla lite på armen. Genom att ta bort denna frestelse blir kroppens egna signaler kraftigare och en gäsp kan vara det som signalerar att det är dags att sova istället.

Experimentera själv hur du upplever tillvaron med och utan klocka. Vad händer?

Några tips:

  • Börja på en helg genom att lägga av dig klockan på fredag och sätt på den igen på måndag.
  • Fortsätt använd klocka men en som inte är lika enkel att se.
  • För dina allra viktigaste tidpunkter – sätt ett alarm som påminner dig i lagom tid.
  • Om det känns naket på handleden, använd ett armband.
  • Sanera ditt hem och arbetsplats från klockor på dator, micro, ugn, TV, dvd-spelare, väckarklockan m.m

 

Klockan på spisen gör verkligen ingen nytta om du frågar mig

 

3, 2, 1…

Idag, Onsdag, är det tre dagar kvar tills avfärden mot Österrike. Förberedelserna med packning och sista-minuten-fix börjar ta ut sin rätt och jag känner nästan att jag skulle behöva lite semester 🙂 Jag tänkte skriva lite i detta inlägget om dagarna som är kvar och vad som hänt sedan bansträckningen spikades. Även lite information om hur man kan följa äventyret när det väl satt igång.

Den nya bansträckningen

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så fick bansträckningen kortas av i sista stund då en mer detaljerad bild av den innebar ett alldeles för långt äventyr. Äventyrets etapper blev också fyra, istället för sex som var ursprungstanken. Efter att ha sammanvägt höjdkurvorna, klimatet (mycket varmt) min fysiska form och packningen så har jag också varit lite mer generös och klämt in en vilodag på varje etapp. När den tas är oklart, utan det får väder och dagsformen avgöra.

Veckan som gått

Sedan segelsemestern avslutades så har jag arbetat dagligen med förberedelserna. Trots att jag brukar vara en person som är ute i god tid så har jag känslan av att jag är ute i sista minuten – märkligt! Små saker som man kan tycka är peanuts har krävt mycket energi och tankekraft. Många beslut har fattats och strävan efter att få allt så som man vill har varit ett äventyr i sig.

Ett av inköpen blev dessa solglasögon från BLIZ som skall skydda mina ögon.

Ett av inköpen blev dessa solglasögon från BLIZ som skall skydda mina ögon.

 

Denna rackare skall få sig ett spännande uppdrag, nämligen att följa med mig!

Denna rackare skall få sig ett spännande uppdrag, nämligen att följa med mig!

En annan försändelse som kom med posten var all frystorkad mat från Fjällmeny.se.

En annan försändelse som kom med posten var all frystorkad mat från friluftsmeny.se.

Det slog mig också under veckan som gick att man inte vill planera och förbereda sitt äventyr till den grad att det inte är ett äventyr mer. Det jag vill uppleva under dem är 15 dagarna är just känslan av att inte veta vad dagen kommer bjuda på och dem spännande överraskningarna och lösningarna som måste hanteras allt eftersom äventyret fortskrider. Det är en fin balansgång att inte ”kväva” äventyret med för mycket planering samtidigt som man ändå måste ta i beaktning att det finns förberedelser att luta sig tillbaks på så att inga onödiga risker eller olyckor kan ske och att äventyret kan genomföras. Den balansgången tror jag är väldigt individuell men viktig att ha med sig.

En uppdatering kring bestigningen av Grossglockner

I inlägget innan skrev jag att jag äntligen lyckats förbereda och boka guide för toppbestigningen av Grossglockner. Detta är ett moment i äventyret som tyvärr kräver en del förberedelser då det skulle vara direkt idiotiskt att bara tro att man kan klättra upp där när det behagar. I och med att ett datum är bokat så betyder också detta att jag har en tid att passa, inte ett drömscenario direkt när man är på äventyr. Men för att se till att jag kommer komma fram i tid för att möta guiden så kommer jag få sällskap av min yngre kusin, Michael. Han bor i den österrikiska byn Brixleg och kommer följa mig längs hela etapp 3 och alltså vara med mig uppe på toppen. Michael är i god fysisk form och bergsvan så jag hoppas vi kommer kunna hjälpa varandra och ha många härliga samtal längs vägen.

Depåinnehåll och packdag

Igår blev jag äntligen klar med mina depåer som kommer innehålla allt det jag behöver längs vägen. Eftersom etapperna skiljer sig en del vad gäller terräng och utrustning så är inte alla fyra depåer identiska, vilket har spelat mig ett litet spratt vad gäller beslutsfattandet. Efter att ha kikat på bansträckningen, klurat på vilka ställen man kan äta längs vägen, eller sova i en stuga så har jag försökt att slimma min packning vad gäller mat och prylar.

Efter en del uppskattningar och gissningar så bantade jag ner antalet portioner frystorkad mat per etapp.

Efter en del uppskattningar och gissningar så bantade jag ner antalet portioner frystorkad mat per etapp.

 

En hel del nya löparkläder har behövts inhandlas för varje depå. Absolut fräckast är kompressionsplaggen från Compressport.

En hel del nya löparkläder har behövts inhandlas för varje depå. Absolut fräckast är kompressionsplaggen från Compressport.

Den absolut jobbigaste etappen är etapp 3 som innehåller toppbestigningen. Där är det nödvändigt med ett fullständigt utbyte av utrustning där löparskor blir vandringskängor med stegjärn, och klättersele och hjälm är några av alla de otympliga saker som måste konkas med. Just nu har jag inte riktigt en lösning på hur alltsammans skall fungera men jag har ju två dagar kvar.

Trots minimal packning och tuffa viktkrav så är det en del prylar som skall med.

Trots minimal packning och tuffa viktkrav så är det en del prylar som skall med.

Första etappen nerpackad i min ryggsäck väger precis över gränsen. Här har jag även 1L vatten med mig.

Första etappen nerpackad i min ryggsäck väger precis över gränsen. Här har jag även 1L vatten med mig.

Hur kan man följa äventyret?

Under äventyret kan man alltid gå in på min hemsida för att se bilder och kortare texter dag för dag kring vad som sker. Detta är möjligt eftersom jag i några områden längs vägen kommer ha täckning. Jag har även hyrt en satellittelefon (Satsleeve) som gör det möjligt att använda min smartphone via satellituppkoppling för samtal och datatrafik, dock inget billigt alternativ. Jag fick dock idag besked om att satellittelefonen som jag hyrt ankommit för sent från den tidigare användaren och att jag ev. riskerar att inte få med den alls (!!!) Det känns som en härlig utmaning att lösa tre dagar innan avfärd. Vi har redan smidigt en plan-B, men att vara på äventyr själv utan täckning och inte kunna ringa nödsamtal är en riktigt dålig idé! Förhoppningsvis ordnar vi en lösning på detta jag eller imorgon.

Förutom hemsidan så kan de som använder sig av Instagram följa mitt äventyr i bilder där. Genom ”compressportsweden” på Instagram kommer det också att finnas några härliga bilder.

Redan vinnare?

Avslutningsvis så känns det som en känslomässig seger att bara kunna lämna Sverige på Lördag och veta att jag är på väg mot mitt äventyr som föddes den 13 Januari 2015. Allt hårt arbete och tid har redan genererat så mycket lärdomar och styrka att äventyrets målgång känns som en bonus. I dessa tider är tävlingar, tider och placeringar en mätfaktor som blir allt viktigare för folk, och också utgör en stor drivkraft. Jag har själv erfarenhet av att drivas av tydliga mål men genom detta äventyr vill jag visa att samma tillfredsställelse kan fås utan krav på att jaga egots bekräftelse. Jag tror också mer och mer på att drivkrafter kan bevaras om syftet är mer känsloknutet än resultatknutet. Mig veterligen finns det alldeles för många som slutar, med vad det nu än är dem gör, när målet är uppnått.