I glaciärens spår (dag 10)

Efter 2h vandringen från Heiligenblut till stället där vi bor, tog vi oss en bit mat innan vi installerade oss på rummet. Huset vi bor i är av sten och ägarna verkar vara snåla med värmen så inga element är igång, när vi kom till våra rum så var det minst lika kallt där som ute. Jag såg så mycket fram emot att få byta till rena kläder så jag var först med att paxa duschen. Efter en lång väntan på varmvatten insåg jag att det inte skulle bli så mycket varmare och den efterlängtade duschen blev en express-dusch med efterföljande huttringar då jag uppskattar att det var ungefär 11 grader varmt i duschrummet, min lilla microfiberhandduk öste inte värme mot mig heller. Direkt efter duschen tog jag bokstavligen skydd under duntäcket i sängen och ungefär 2h senare hade jag återfått normal kroppstemperatur igen. På något vis kan jag ändå tycka att det tillhör sin charm. Vad är lite obehag värt för att få kunna duscha sig ren? Jag har flera gången de senaste dagarna insett att vi är så intoleranta mot obehag, allt skall hela tiden vara så behagligt! Vad lär vi oss av det? Ingenting – vi bara försvagas och blir sköra istället för tåliga och motståndskraftiga. Jag vill vara tålig och motståndskraftig, det är lite därför jag befinner mig där jag är just nu, för att jag vill känna på lite obehag och se vad som händer och hur farligt det egentligen är.

Natten som gick var lika kall den, det krävdes extra mycket viljestyrka att rycka undan täcket och kliva upp på morgonen men upp och ut ville jag ju! Efter frukosten begav vi oss iväg på vår dagsutflykt, Michael tog ryggsäcken så jag fick ledigt från konkandet. Vi ville till en topp som hette Spielmann som var 3027m hög. Uppe bland bergen var vädret växlande, jag fick några skymtar av Grossglockner och det började kännas i magen att det är nära.

På vår vandring mötte vi nästan ett månlandskap, en glaciär hade lämnat efter sig stenar, grus och allra längs ner en sjö. Vackert men också en tankeställare om hur vårt sätt att leva behagligt, gör det desto mer obehagligt för naturen.

dag10_1

På väg upp passerade vi denna vackra glaciärsjö, någon glaciär syntes tyvärr inte till.

Uppe på toppen snöade det lätt och det var tur vi hade både tjocka jackor, mössa och vantar för det behövdes. Dagens topp var en bra övning inför morgondagen färd mot den riktiga toppen!

dag10_2

På toppen var sikten obefintlig men lite is på stenarna skymtades.

 

Vi avslutade dagen med en trevlig middag på boendet och la oss i tid så vi skulle bli ordentligt utvilade och starka inför morgondagen.

Om Mikaela

Jag heter Mikaela Söhnchen och skriver om hur man får livet lite mer livat! Det gör jag genom att beröra ämnen som kost, träning, mental styrka, relationer, planering och äventyr. Ett livat liv är vi alla värda men att bara hålla sig levande önskar jag ingen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *