Mot toppen! (dag 11)

Äntligen!! Dagen var kommen för att bege sig av mot det stora berget.

Efter tidig utcheckning och frukost hade vi framför oss en ca 3h lång väg runt foten av Grossglockner för att vid Salmhütte möta vår guide kl 12:00. Vägen började brant med 400 höjdmeter första timman. Därefter började vi gå ganska fort över stigen och passerade fler grupper som tydligt också hade siktet inställt mot toppen. Framme vid Salmhütte blev väntan lång dock. Trots att vi kom över en timme tidigt så fanns inte vår guide på plats. De andra guiderna hämtade sina grupper och kvar satt vi. Tillslut dök vår guide upp, jag blev lite orolig att något missförstånd kanske skett men tillsist kom även vi iväg.
Bestigningen av Grossglockner sker under två dagar. Första dagen tar man sig till Erzherzog-Johann-Hütte på 3451 m. Där övernattar man med alla andra som skall bestiga toppen och tidigt morgonen därpå så klättrar man de sista 400m till toppen samt går hela vägen ner till dalen igen.

Första biten på väg till hyttan var relativt enkel, man gick över en dalgång där det en gång funnits en glaciär som nu smält bort.

dag11_1

Äntligen på väg med guiden upp mot toppen. Första biten var relativt enkel.

Därefter fick vi ta på oss hjälm och klättersele. För att komma över på andra sidan berget och en stor glaciär behövde man klättra ca 100 meter. Det kändes ovant att med all utrustning helt plötsligt befinna sig vid en vertikal vägg där varje steg noggrant måste tänkas igenom. Samtidigt var man ivrig att komma fram, flera gånger fick guiden uppmana mig att sakna ner.

dag11_2

Med klätterutrustning tog vi oss upp för ett brantare parti.

Väl uppe på glaciären gick vi de sista höjdmetrarna fram till boendet. Precis innan vi kom fram så kom vi även ifatt de andra som lämnade tidigare än oss och vid en passage blev det nästan kö då så många vill ta sig upp.

dag11_3

I stugan inkvarterades alla snyggt och prydligt. I vårt rum sov 30 stycken och det var stundtals ganska trångt vill jag erkänna.

Framme vid hyttan, som rymmer 150 gäster, blev vi inkvarterade i små våningssängar i stora salar. Det var trångt och alla ville givetvis torka kläder och göra iordning sin utrustning. En våning ner fanns matsalen där det senare serverades middag. Det var väldigt trevlig stämning och trots att det inte fanns något rinnande vatten där och man kunde köpa en påfyllning av vattenflaskan för €5, så flödade ölen och den österrikiska humorn. Istället för att befinna mig på den högsta bergshyttan i Österrike skulle jag lika gärna kunna varit på en pub.

Vår guide ville gärna vara ute tidigt på morgonen för att slippa hamna i kö och allt vad det innebär. Han föreslog därför att vi skulle ses i tamburen kl 04:00 redo och klara för att bege oss iväg mot toppen.

Om Mikaela

Jag heter Mikaela Söhnchen och skriver om hur man får livet lite mer livat! Det gör jag genom att beröra ämnen som kost, träning, mental styrka, relationer, planering och äventyr. Ett livat liv är vi alla värda men att bara hålla sig levande önskar jag ingen.

Kommentarer är stängda