Många steg mot mål (dag 15)

Tidigt på morgonen vaknade jag av en blå himmel och en dal som ännu inte värmts upp av solens strålar. Med packning och utrustning stod jag redo i entrén att lämna in nyckeln när en av herrarna från Wien kom förbi. Han kunde inte låta bli att skratta när han såg mina kläder. Jag förmodar att kompressionsplagg och färglada träningskläder inte ingår i deras lite mer konservativa garderob. Han hade dock ett öppet sinne och fråga om han fick ta ett kort på mig och min utrustning.

Efter att ha lämnat huset bakom mig fortsatte jag upp i dalen. Det var oerhört vackert och väldigt rolig löpning. Solen kämpade med att nå hela vägen ner i dalen och vid 10:00 så var hela dalen upplyst och uppvärmd.

dag15_1

Solen kämpar för att nå ända ner i dalen.

När den lite mer avskilda och ensliga dalen låg bakom mig kom jag över till en dal där turistnäringen fullständigt exploderat. Familjer, hundar och pensionärer nästan stod i kö på lederna för att behagligt vandra uppför och så sin bit av utsikten. Vissa kände också viss irritation när jag kom ”springandes” och stressade dem. Men sådan hade inte jag tid att bry mig om.

dag15_4

Dags att lämna den vackra dalen bakom mig och ta mig ner på andra sidan.

Efter att ha kommit över bergsmassivet så öppnade en sjö upp sig och en stor hotellresort som hette Rudolfshütte, därifrån gick sedan en ägglift som jag snabbt förstod var anledningen till varför dalen var så fylld med folk.

dag15_2

en enormt stor och turkos sjö var mittpunkten uppe bland topparna.

Det fanns inte så mycket tid till att vara kvar uppe på berget utan jag började jobba mig neråt eftersom dalen jag skulle springa ut från var väldigt lång, stundtals tvivlade jag på om jag skulle hinna hela vägen till Mittersill.

Kl 16:00 sprang jag förbi ett övernattningsställe jag spanat ut som en plan-b om jag inte skulle hinna hela vägen. Men det kändes så nära och jag ville verkligen komma i mål. I två timmar till kämpade jag mot asfalten och den enorma värme som låg som ett lock i dalen. Lång därborta kunde jag skymta kyrktornet i Mittersill och jag visste att snart skulle allt ta slut.

Med kartan i handen och andan i halsen svängde jag tillsist in på gatan som ledde till hotellet. Dem sista stegen kändes som både de bästa och värsta stegen på hela äventyret.

Helt plötsligt tog det bara slut, jag behövde inte springa mer! Det tog ett tag innan det sjunk in i mig att mitt äventyr var klart och att jag var i mål, det var både glädjande och ledsamt på samma gång. När andan lagt sig gick jag in för att möta familjen som drev hotellet, dem var glada över att se mig och började förhöra mig om allt möjligt, även ett glas kallt vatten sveptes.

Under resten av kvällen tog jag det lugnt på hotellet och vilade benen ihop med en fantastisk måltid. Därefter vände jag ner mig i duntäcket och somnade.
Att äventyret är avklarat känns väldigt roligt men framförallt känns det skönt att kunna sätta punkt efter åtta månader av förberedelser och planering och veta att det går att förvandla en tanke till verklighet bara man har har viljestyrkan!

Nu skall jag umgås med Jens här nere några dagar innan vi vänder hemåt med bilen och sedan börjar en spännande höst på Sigma Industry West!

Om Mikaela

Jag heter Mikaela Söhnchen och skriver om hur man får livet lite mer livat! Det gör jag genom att beröra ämnen som kost, träning, mental styrka, relationer, planering och äventyr. Ett livat liv är vi alla värda men att bara hålla sig levande önskar jag ingen.

2 Kommentarer

  1. Herregud!!! Nu har jag läst igenom alla dina dagars äventyr. Vilket äventyr du har erfarit!!! Längtar efter att vi ses och så man kan får höra mera. Men jag måste säga att du skriver fantastiskt och det har varit ett nöja att följa ditt äventyr.
    Kram Annelie

    • misohnchen@gmail.com

      Heej Annelie! Vad roligt att du varit en trogen läsare, det värmer! Nu är äventyret till ända och det vore kul att ses snart och prata mer!! En sak jag inte nämnt i mina inlägg är att jag sticka min allra första raggsocka också 😉 Kraam

Kommentarer är stängda