Att göra något nytt – isklättring

Nyligen var jag i Åre med min sambo och provade på isklättring. Upplevelsen var egentligen en present till min sambo som länge velat prova men det blev även en utmärkt aktivitet att göra ihop.

Min tidigare erfarenhet av klättring är att jag har topprepsklättrat inomhus vid några tillfällen och har grönt kort, dvs jag får säkra andra klättrare som topprepsklättrar. Utöver denna erfarenheten så ingick även klättring som ett delmoment under bestigningen av Grossglockner som ni kan läsa mer om här.

Isklättringen i Åre skedde med David som till vardags driver mountainsport.se där man kan låna honom för alla möjliga roliga aktiviteter i fjällmiljö. Inför kursen var jag lite nervös eftersom det faller sig naturligt att oroa sig över saker man inte behärskar.

 

David tog med oss ut i terrängen från backen i Duved för att testa på isklättring


Vi startade upp med teori i form av att gå igenom utrustningen som bestod av klättersele, stegjärn, isyxor och hjälm. Sedan även en del rep, slingor och karbinhakar men detta är ju mer hjälpmedel. Ute i terrängen brevid backen i Duved fanns den isklädda bergsklippan som vi skulle träna på och efter lite topprepsklättring kände vi oss varm i kläderna.

 

Isfallet var betydligt mer utmanande än bilden avslöjar

img_4544.jpeg

David hade koll på vad vi gjorde hela tiden

Klurigheterna med att klättra på is är att bedömma isens hållfastighet och hur man belastar den. För att sätta ett toprepsankare (en fästpunkt ovanför isen där man kan säkra sig med ett topprep) så använde man både isskruvar och andra fästpunkter som träd och dyl. Det var betydligt mer avancerat än jag trott och krävde en del koll på olika vinklar, tyngder och krafter. David gjorde ett kanonjobb i att förklara allt detta väldigt pedagogiskt och på eftermiddagen fick vi själva rigga ett ankare som vi senare skulle fira ner oss för.

Nerfirningen från toppen på ett isfall var en upplevelse utöver det vanliga. Inte bara det faktum att det var vi själva som fick rigga upp allt, själva nerfiningen går till så att man trär nerfirningsrepet genom en repbroms som man sedan själv manövrerar för att fira ner sig. Isfallet vi hade nedanför oss var betydligt större och högre än de vi först tränade på och alla de känslor som vällde upp när jag lutade mig ut över kanten är svåra att beskriva.

Att testa på något nytt och utmana sin mentala styrka i obehag är definitivt något man bör göra oftare. De andra märkte nog att jag var långt utanför min comfortzone när jag började prata med mig själv och ta djupa andetag. Eftersom det var jag själv som höll i repbromsen, intalade jag mig att det var jag som hade kontrollen, men tankar som ”vad händer om jag släpper?” och ”kan någon rädda mig?”skapade brus i min koncentration. Efter en mycket lååååångsam nerfirning stod jag på botten av isfallet och känslan var obeskrivlig! Inte bara växte jag fysiskt genom att kunna hantera utrustningen, utan mina mentala muskler fick sig också ett rejält träningspass! (Undra om man kan få mental träningsvärk?) 🙂

Dag 2 innebar repetition av det vi gjorde dag 1, vilket  innebar en likadan nerfirning. Denna gången var nerfirningen mer bekväm, obekvämt var istället att firningsrepet var förandrat i ett hål vi borrat i isen, något som skapade nya hjärnspöken för mig. Även denna gången gick det bra.

 

Genom att dra ett rep genom isen kunde vi fästa vårat firningsrep och fira ner oss. Tur att det var minusgrader den dagen

Att göra något nytt oavsett inom vilken område eller nivå kan vara ett bra sätt att ruska liv i vår mentala kapacitet, om inte annat för att bli medveten om den.

Har du några liknande erfarenheter eller kan tipsa om andra sätt att bygga mentalstyrka genom upplevelser? Komentera gärna…

 

att lita på isyxorna var A och O

 

Nerfirning gick bra när man tog det i sin takt

 

isfallen är oerhört praktfulla att titta på

 

Om Mikaela

Jag heter Mikaela Söhnchen och skriver om hur man får livet lite mer livat! Det gör jag genom att beröra ämnen som kost, träning, mental styrka, relationer, planering och äventyr. Ett livat liv är vi alla värda men att bara hålla sig levande önskar jag ingen.

Kommentarer är stängda