Modig och mindful på tystnadsretreat, del 2

Nu fortsätter min berättelse om upplevelserna på tystnadsretreatet i Loka brunn.

Vandrande tankar

Jag märkte under helgen, trots att ingen sa det i ord, att vi förknippar meditation med att tömma våra tankar i huvudet. Min gissning är att detta är en vanlig föreställning för jag har själv haft den fram tills jag visste bättre. Att meditera handlar inte om att vara tom i tankarna utan att vara uppmärksam på när tankarna vandrar iväg. Tankarna kommer alltid vandra iväg men ju mer tränad man är desto snabbare noterar man detta och för tankarna tillbaks till andningen, det är genom detta man tränar upp sitt utrymme mellan grannarna i hjärnan.

Meditation, när, var hur?

Att meditera handlar alltså om att repetera detta. Låta tanken vandra iväg, och föra den tillbaks. Låta tanken vandra iväg, och föra den tillbaks. Meditera kan man göra på utvalda platser under utvalda former under utvalda tider, men det går lika bra i kassakön på Ica eller i väntan på hissen. Annelie var väldigt duktig med att påminna oss om att ingen stund är för kort för att meditera, om det så bara blir någon minut.

En lång middag

Under kvällen serverades en 3-rätters middag i den tysta vinkällaren. Personalen i serveringen tyckte nog det var lite annorlunda att servera oss för det enda som hördes var klirrande porslin och en tappad gaffel. Middagen kändes också som en evighet men mellan måltiderna passade vi alla på att meditera så gott vi kunde. Att sluta ögonen och ta bort ett sinne gör att man upplever de kvarstående sinnena förstärkta. Både smaker och dofter kändes ovanligt kraftfulla den middagen och mättnadskänslan infann sig tidigare än vanligt. Efter nästan 2h i matsalen och tre rätter senare avrundade vi kvällen med mindful-walking i månskenet.

Gå i slowmotion

Tidigare på dagen hade vi tränat in en teknik som gick ut på att man bryter ner varje fotsteg i 3-steg. Först lyfter man foten, sedan för man den fram och till sist sätter i den i marken igen, repetera med andra foten. Denna tekniken gör att man tar sig fram i snigelfart men varje steg är med 100% närvaro. Man kan ägna sig åt denna typ av meditation väldigt länge, flera timmar skulle jag gissa. Vi alla 40 gick en liten slinga i skogen med just denna tekniken. Bland buskarna skymtades en kvinna som såg helt vettskrämd ut när hon fick syn på oss. Varför förstod jag inte riktigt, vi skulle ju aldrig hinna ifatt.

loken tystnadsretreat

 

Luft och liv

På Söndagsmorgonen samlades vi i kyrkan på Loka Brunn. Det var en kyrka i trä med vackra glasfönster och bänkar prydda med renfällar. Innan solen gick upp skulle Annelie hålla en workshop om luft, ett annat av de fyra elementen. I kyrkan la vi oss alla på varsin fäll för att skydda oss mot kylan, sedan guidade Annelie oss genom en andningsövning där vi töjde ut våra lungor och stretchade vår bröstkorg. Det är viktigt att andas och kunna fylla sina lungor med luft, det är den luften som ger våra kroppar liv. Oftast andas vi alldeles för ytligt, ett tecken på att vi upplever stress. Att få ner luft i lungorna och längst ut i dem tunnaste blodkärlen kräver träning.

Hålla andan i en kyrka

Att hålla andan länge innebär också att man behöver göra åt med mindre syre. Det sker genom att man är avspänd och lugn. Det är inte så konstigt att Annelie funnit meditation och yoga som en metod att träna detta. När kroppen efter några minuter börjar signalera att den vill andas in ny luft gäller det kunna gräva djup i sitt psyke. Kroppen vill så desperat släppa ut koldioxiden i lungorna men psyket skall motverka reflexen. Vi genomförde tre försök till andhållning tillsammans. För vissa var bara känslan av att inte andas ett prov på mod medan andra hittade sina inre krafter och kunde hålla andan över fyra minuter. Efter att även denna  workshop var över fick vi nog alla ett nytt perspektiv på vad luft egentligen är.

renfällar loka brunn

Ord är ibland överflödiga

Efter den sista måltiden i tystnad var det dags att slutföra helgens tystnadslöfte genom att i all sin enkelhet börja prata igen. Åter samlade i kyrkan fick Annelie och Cecilia sista ordet och inräknade på tre fick vi efter 42 timmar åter igen dela våra tankar i ord. Det var med lite ledsamhet den stora uppgiften var över och jag kände att jag gärna hade fortsatt vara tyst. Vad behövs egentligen sägas? Om vi bara ser oss omkring, lyssnar på vår omgivning och uppmärksammar det som finns framför oss är ord bara ett överflöd av information! Vi behöver verkligen inte prata så mycket som vi gör, pratandet har blivit ett tillflyktsmedel som vi tar till när vi inte vågar, orkar eller hinner lyssna inåt.

Mer tystnadsretreats

Min lärdom efter detta tystnadsretreat är att jag behöver bli bättre på att aktivt söka upp tystnaden för att få ta del av den. Den infinner sig tyvärr inte i min lägenhet i stan, hur många dörrar och fönster jag än stänger. Att vara tyst är inget man heller skall skämmas över eller försöka råda bot på, det är en gåva att kunna bespara omgivningen prat och inte behöva ta till ljud för att göra sig hörd eller få den uppmärksamhet man behöver. Att meditera dagligen har jag jobbat på sedan tidigare men det kan bli ännu bättre. Redan nu har jag tagit fasta på Annelies tydliga uppfattning att ingen stund är för kort för att meditera!

Hoppas du fått lite mer inblick i vad tystnad kan göra för dig och hur ett tystnadsretreat går till. Är man modig och mindful en nivå högre kan man pröva att genomföra en Vipasana, det får bli mitt nästa äventyr!

Besök gärna Annelies och Cecilias hemsidor för mer inspiration och föreläsningar.

 

 

Om Mikaela

Jag heter Mikaela Söhnchen och skriver om hur man får livet lite mer livat! Det gör jag genom att beröra ämnen som kost, träning, mental styrka, relationer, planering och äventyr. Ett livat liv är vi alla värda men att bara hålla sig levande önskar jag ingen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *