Inför La Pared nästa vecka

På måndag lyfter flyget till efterlängtade La Pared på Kanarieöarnas Fuerteventura. Skälen till denna träningsresa är många och några av dem går det att läsa om i inlägget Träningsresa till La Pared med Colting & Igelström. Det är mycket som skall rymmas i resväskorna och såhär några dagar innan avresa tänkte jag skriva lite om förberedelserna.  Några tips värt att tänka på om du har en liknande resa inbokad kommer också.

Att få med sig allt

Oftast när man åker på charter till varmare breddgrader brukar packandet vara lite si så där. Det mesta i klädväg brukar gå att lösa på plats om man missar något. På denna resan känns momentet att verkligen få med sig allt mer kritiskt. Det är betydligt fler saker att tänka på när man skall ha med sig utrustning för minst tre olika sporter som i mitt fall är löpning, simning och cykling. Inte bara skall man få med sig cykeln, man skall även ha allt för att kunna montera isär och ihop den. Ett alternativ för den som vill skippa denna övningen är att hyra cykel på plats. I mitt fall får hojen följa med, förr eller senare blir det ändå så, lika bra att lära sig på en gång.

Några saker att tänka på med cykeltransport:

  • Flyger du, undvik mjuka cykeltransportväskor och kör på en med hårt skal
  • Boka cykeltransport både för flyget OCH transfern på din destination
  • Om du inte har råd eller lust att köpa en dyr cykeltransportväska går det att hyra via annonser på Blocket, ca 500:-/vecka
  • Lär dig utan och innan hur du monterar ihop din cykel, inga lösa skruvar tack!
  • Märk upp dina inställningar, ex. sadelhöjd med tejp
  • Glöm inte alla verktyg för att montera ihop cykeln, inklusive cykelpump (obs, ej med patron om du flyger)

Att vara fit for fight

Ofta kan jag tänka mig att en träningsresa är för att komma igång med sin träning, få ny inspiration eller ta nya tag väl på hemmaplan igen. Så tänkte jag innan men denna gången har jag tänkt annorlunda. Jag vill komma redan fysiskt förberedd! Jag vill inte stå där med böljande hav och strålande sol och känna att det enda jag tänker på är mitt hjärta som bankar i bröstet. Jag vill vara där och njuta, känna mig stark, få en mental boost och känna att jag redan gör rätt saker. Denna gången har jag därför sett till att få igång kroppen innan. I måndags hade jag till exempel avstämning med simcoachen A.K på Valhallabadet. Med några sista justeringar på min crawl hoppas jag vara redo för vågorna i det öppna havet. På fredag har jag även PT-träning med löpcoachen Tina hos Team snabbare.

Vad kan man förvänta sig av en träningsresa till La Pared?

Eftersom det är första gången för mig med denna typen av resa är förväntningarna relativt låga, jag har ju inga referenser. Det jag däremot vet med säkerhet är att det är upp till mig att bestämma hur resan skall uppfattas. Antingen väljer jag att uppfatta den som svettig, plågsam och obekväm och gör allt för att slingra mig. Eller så bestämmer jag mig för att uppfatta den som utmanande, upplyftande och fostrande och gör allt för att vara så öppen och nyfiken som möjligt. Min förhoppning är att stöta ihop med ett gäng som tycker som jag, att träning är självklart för oss. Följer man Jonas Colting, eller lyssna på hans podd kan man förhoppningsvis även förvänta sig höjdpunkter från honom, det återstår att se.

Häng med nästa vecka!

Nästa vecka blir det alltså lite tätare med uppdateringar direkt från La Pared, missa inte det! Då får vi se om jag lyckats få ihop hojen och om den där Colting är något att hänga i granen 🙂 Jag kommer såklart närvara med alla sinnen på plats men hoppas även att lite fastnar på film. Nästa vecka blir det också tydligt om jag är på rätt väg för att klara av min triathlon utmaning till sommaren. Med sådant härligt väder som det bjöds på idag i Göteborg är våren redan bakom hörnet. Dags att sätta fart!

 

 

skor till La Pared

cykeltransportväska

Har du någon utmaning denna sommaren och vad gör du för att klara av ditt mål?

 

Piståkning i Kitzbühel

Kitzbühel ligger i östra Tyrolen i Österrike. Trots många besök till Österrike vintertid som barn var det först nu turen kom till Kitzbühel. Precis om när jag var liten packade vi in oss hela familjen i bilen och körde ner. På vägen ner hann vi också ta en fika hos min faster i München.

Spännande historia

Kitzbühel är kanske inte skidorten man först lägger på minnet, men det bör man göra nu. Orten var nämligen först ut i världen med en kabinbana för skidtransport, 1929 invigdes den. Med sin tidiga start att transportera skidåkare upp för bergen är liftbolaget nu Österrikes största med sina 53 liftar och 88 nedfarter. Kitzbühel var också innan sin tid som skidort en plats där man utvann silver och koppar i gruvor. Områdets naturrikedom medförde därför att dalen befolkades av många förmögna och än idag anses Kitzbühel var gräddhyllan i Tyrolen.

Mycket sol, lite snö

Sportlovet i alperna brukar vara en säker snögaranti. För första gången kändes det som att det snarare var påsklovs vecka. Solen sken utan hinder och temperaturen orkade sig upp till 12-16 grader på dagen. På högre höjd ca 4-6 grader. Det var väldigt angenämt som skidåkare att slippa frysa men samtidigt gnagde en känsla av att detta inte kunde vara rätt. På sydsluttningarna var snötäcket bekymrande tunt, skidåkning var inte att tala om. På norrsidorna fanns snö för bra pist åkning men någon offpist hade jag inte vågat mig ut på. Stubbar och stenar stack obehindrat upp från snön och med den gassande solen hade ett ytskikt av en isliknande skorpa bildats. Ont om snö och isskorpor är receptet för brutna ben och trasig utrustning, bäst var det att hålla sig i pisten.

Släktåkning

På andra sidan berget i en annan dal bor mina kusiner. Eftersom vi inte ses så ofta så får man passa på när tillfälle ges. Sista dagen kom dem förbi Kitzbühel och tillsammans åkte vi lite skidor. Michael var med, min kusin som besteg Grossglockner med mig i augusti 2015. Berget gick att se från skidbackarna och det var häftigt att veta att man själv stått på toppen. Vi hade inte träffats sedan dess så vi hade mycket att prata om i liften. Alltid när man skall träffa sina Österrikiska släktingar så oroar man sig för hur det skall gå med språket. Michael har dessutom en väldigt kraftig dialekt men när dagen var slut hade jag iaf snappat upp att han var singel och börjat plugga företagsekonomi i Salzburg.

Kaiserschmarren och schnitzel

Det är svårt i Österrike att hitta mat med få kolhydrater. Bröd är nästan helig, gärna med en massa charkuterier och ostar till. Potatisen likaså, den bara måste finnas på tallriken. På kvällarna gick vi ut och åt och om man nu skall vara lite mer liberal med sin kost är det verkligen i Österrike man kan kosta på sig att äta schnitzel, vilket jag gjorde. På dagarna, när vi befann oss ute i liftsystemet, fick man ta det som serverades där. Klassiker är soppor och korv. En annan riktigt bomb att beställa är Kaiserschmarren. Detta är något österrikarna själva verkar uppfunnit och receptet är sockerkakassmet, med romdränkta russin som tillagas som en sargad pannkaka och serveras med florsocker ovanpå och en ordentlig skopa plommonkompott.

En film och lite bilder:

Skidåkarna

Grossglockner

Mikaela Kitzbühel

Kaiserschmarren

Söhnchen och Rogler

Mikaela och Michael