Träna som ensamvarg eller flockdjur?

I onsdags förra veckan var det dags för det tredje passet med Trailworks i Skatås. Trailworks består av ett gäng entusiaster från Göteborgs orienteringsklubb som med sin kunskap och energi vill hjälpa oss terränglöpare förbättra vår teknik. Sammanlagt är vi 60 anmälda och varje gång har uppslutningen varit fantastisk.

Våga möta motstånd

På schemat stod backlöpning, såväl uppför som utför. Inför varje pass har man möjligthet att placera sig i en av de tre grupper som finns, avancerad, mellan eller lätt. Hittills har jag mjukstartat i den lätta gruppen, men som jag nu lärt mig så kommer inte resultat från bekvämlighetsträning. Jag peppade mig själv och valde att pröva mellan-gruppen som brukar vara en av de större. Uppvärmningen var att ta sig till startplatsen där backträningen skulle vara och glad och ivrig över att ha utmanat mig själv att avancera en nivå sprang jag iväg med gruppen. Efter de skador jag dragit på mig så är det viktigt att jag värmer upp ordentligt men snabbt märkte jag att tempot var betydligt högre än så. Redan efter någon minut vek vi av från grusvägen och in i den våtdränkta skogen då det precis innan upphört att regna. Pulsen skenade iväg och sakta men säkert kom den ena efter den andra och sprang om. Känslan av att sakta fasas längre och längre bak i gruppen var mentalt jobbig och jag försökte mata tankarna med att jag åtminstone, till skillnad från de i den lätta gruppen, gjorde ett försök i att pressa mig. Efter ett tag hade hela gruppen sprungit så långt framför mig att jag inte längre visste vilken väg jag skulle ta. Pulsen var långt över min anaeroba tröskel och benen känndes som betongblock. Som tur var springer alltid två ledare i samma grupp så tack vare detta kom även jag fram till de övriga grupperna på uppsamlingsplatsen precis lagom inför backlöpningen.

Alla var redan framme vid startplatsen när jag kom.

Alla var redan framme vid startplatsen när jag kom.

Gruppens dragningskraft

Backövningen gick ut på att först springa två varv uppför i terrängen och sedan på jämnt underlag utför, då gällde det att verkligen släppa på och låta benen rulla. Därefter skulle man springa omvända varvet två gånger, dvs jämnt underlag uppför och i terrängen nedför. Detta var lite mer trixigt då det krävdes en del mod att, bland stenar och rötter, ösa på i nästan okontrollerad fart. Jag ville, trots uppvärmningen, fortsätta springa i mellangruppen och tog rygg på en person som såg ut att matcha min fart. Mitt hjärta bankade hårt i bröstet och min andning lät mer som ett sjölejon än som en hurtig frisk människa. Jag hörde mig flertalet gånger tänka att jag skulle börja gå men samtidigt var min blick fastetsad på ryggen framför mig och jag övervakade noga så avstånde oss emellan inte växte. Rätt som det var planade det ut och efter ett stort kliv över en gyttjepöl var vi ute på grusvägen och skulle bara ta oss ner till de återstående varven.

Vilket djur är du när du tränar?

Vilket djur är du när du tränar?

Passet med Trailworks i Onsdags pressade mig långt utanför min bekvämlighetszon, både fysiskt och psykiskt. Det fick mig också att reflektera över den träning jag annars gör, men på egen hand. Jag har aldrig hittills sett (via min pulsklocka) att jag haft så hög intensitet under så lång sammanhängande tid tidigare. Detta har, enligt min egna teori, att göra med instinkten att vilja ha en grupptillhörighet. För många andra arter som lever i flock är det förmodligen livsviktigt att kunna hänga på flocken för att överleva och bli accepterad. Samma instinkter kändes det som jag omedvetet använde för att hålla mig kvar i löpargruppen. Valutan jag betalade med var den oerhörda kraftansträngningen. Fastän min impuls flertalet gånger var att börja gå, så kunde jag inte släppa ryggtavlan framför mig och låta avståndet växa. Denna extra kraftansträning är naturligtvis positiv ur ett resulatperspektiv varpå gruppträning kan vara ett sätt att få ut mera helt enkelt.

Är jag tillräckligt mycket ensamvarg?

Inför mitt äventyr i sommar så har jag valt att genomföra det på egen hand. Det blir också en enorm prövning då det innebär att jag utan gruppens kraft skall klara att generera resultat. Jag behöver själv peppa mig och komma på hur jag skall överleva vilket kräver krafter på helt andra ställen. Det är mycket på grund av det sistnämnda som jag valt att utföra mycket träning på egen hand då jag måste lära mig att uppmuntra, peppa och vara ett dragplåster åt mig själv. Träningen med trailworks är bara en del av den samanlagda träningen jag gör inför äventyret. Det känns samtidigt bra att få komma ur min egna bubbla lite och få skratta och känna träningsglädje med andra. Bevisligen är det nu också ett ypperligt sätt att träna över sin anaeroba tröskel. Med facit i hand så är jag riktigt glad över att jag valde att springa med mellangruppen och så kommer det även bli framöver .

Efteråt fick vi banan och dricka vid klubbstugan. Aldrig har vatten smakat så gott!

Efteråt fick vi banan och dricka vid klubbstugan. Aldrig har vatten smakat så gott!

Personligt rekord i  anaerob träning

Nedan är några illustrationer från Movescount där all min träningsdata lagras. Min anaeroba tröskel ligger på 177 bpm, all träning över denna puls är i min högintensiva zon. Av hela passets längd på 70 minuter så spenderade jag hela 22 minuter i denna extremt obehagliga zon vilket får ses som personligt rekord. Man kan även se att något hände på tredje varvet då pulsen sjönk under lite längre tid. Anledningen till detta var att jag missade märkningen i skogen och irrade bort mig lite.

Mina olika pulszoner fördelade över tid. Zonen i rött är puls över min anaeroba tröskel.

Mina olika pulszoner fördelade över tid. Den röda zonen är den sammanlagda tiden jag var över min anaeroba tröskel.

Detta diagram visar min puls under hela passet. Maxnoteringen är ett slag över min uträknade maxpuls enligt mitt test hos Aktivitus.

Detta diagram visar min puls under hela passet. Maxnoteringen på 186 bpm är ett slag över min uträknade maxpuls enligt mitt test hos Aktivitus.

För att se all data över passet inklusive GPS-spår kika här.

Hur fungerar du?

Fundera gärna själv över hur du reagerar och presterar när du tränar i olika grupperingar och set-upper. Drivs du på genom att ta rygg på någon? Tappar du självförtroendet av att hamna sist? Eller får du självförtroende av att jämföra dig med andra? Kanske blir träningen mer effektiv utan andra att ta hänsyn till? Eller är det helt enkelt så att gruppträning för dig är ett sätt att umgås socialt?

Ett äventyr har tagit sin början

På nyårsdagen 2015 slogs jag av en idé att jag ville ta mig an ett äventyr som skulle vara symboliskt och utmanande för mig och genomföras under 2015. Detta året fyllde jag också 30 år och det ville jag fira genom att känna mig extra levande och stark. Det var också i samband med idén kring mitt äventyr som idén till att skapa denna hemsida tog fart. Det känns därför helt fantastiskt att nu få skriva om denna resa och hur förändringen sker från att vara en vanlig människa till att bli lite mer utav en äventyrare.

Mentalt äventyr

Jag vill poängtera att mina tidigare erfarenheter av liknande saker är högst begränsad. Visst har jag sovit i tält och vandrat i berg tidigare, och visst är det så att jag gillar att vara aktiv och har många fritidsintressen. Jag tror dock att för min del (och för många andras del också) ligger den absolut största utmaningen i att jobba med dem mentala bitarna. Hur fungerar vår hjärna vid tuffa utmaningar? Hur håller man glöden uppe? Hur hanterar man motgångar? Hur flyttar man sina gränser? Vartifrån får man kraft och energi? Hur coachar man sig själv? Detta är bara några av alla de frågor som jag ställt mig själv och dagligen brottas med. Denna serie av inlägg kommer beröra dessa ämnen, och många fler därtill, allteftersom jag stöter på dem. Jag kommer helt enkelt agera försöksperson i mitt egna experiment!

Sedan den där nyårsdagen har en hel del redan hänt som jag kort skall skriva om nu. Framöver är min ambition att få dela med mig av ett välskrivet inlägg veckovis fram tills det är dags att springa över startlinjen.

Avvisning blev anvisning

Efter att jag kläckt idén kring mitt äventyr, blev jag en av de 30 som skulle kämpa om de 15 platserna till den årliga äventyrsutbildningen som Tierra Adventure Academy anordnar. Till min stora besvikelse blev jag inte en av de femton uttagna, samtidigt gav det tråkiga beskedet bränsle till att jag blev än mer beslutsam att genomföra mitt äventyr.

30 uttagna samlades i Stockholm för att knipa en av de 15 platserna till Tierras äventyrsutbildning

30 uttagna samlades i Stockholm för att knipa en av de 15 platserna till Tierras äventyrsutbildning

Kort därefter började jag peppa mig själv med  massa information om terränglöpning och den svenska världsmästaren i sky-running, Emelie Forsberg, gav fin inspiration. Varje morgon steg jag upp vid 05:00 för att direkt ta på mig träningskläder och bege mig ut på en löprunda, detta var fortfarande i mitten på januari och det var både, mörkt, kallt och blött ute. På något märkligt sätt gillade jag känslan av att kliva upp när alla andra sov och fick gjort min löpning. Det kändes som jag fick ett mentalt försprång inför dagen.

Förutsättningarna

Löpningen i början var ordentligt tung. Min kropp vägde mer än vad den tidigare gjort och mitt löpsteg var väldigt stelt och ansträng. Om det var något jag behövde justera var det min löpteknik, och för att underlätta detta så behövde jag också bli av med några kilon. Eftersom tiden inför äventyret var begränsad insåg jag snabbt att jag behövde professionell hjälp med att hitta ett optimalt sätt att träna min kondition och teknik på. Testkliniken Aktivitus i Göteborg kunde hjälpa mig med detta och i mitten på februari genomgick jag deras löptest och fick även en laktatanalys gjord. Här ser du Testresultatet. Laktat är samma sak som mjölksyra, och genom att finna gränsen för när kroppen inte längre kan transportera bort mjölksyran från musklerna, i samma takt som den tillkommer, så har man gått över sin ”mjölksyratröskel” eller med rätt terminologi kallat ”anaeroba tröskel”. Att känna till sitt tröskelvärde är väldigt bra när man försöker träna upp sin kondition. Aktivitus gav mig flera bra tips på intervaller, fartlekar och andra löpprogrammeringar som efter mina specifika värden kommer ge optimalt resultat. Det man också skall komma ihåg och som vi pratade en hel del om är att denna typ av träning inte är någon bekvämlighetsträning utan är mycket krävande och slitsam för både kroppen och knoppen. Att pressa sin kropp till gränser där det är obekvämt är inte ett naturligt sätt för oss, om det inte handlar om liv och död förstås. Rent krasst kan man säga att receptet för bättre kondition är väldigt enkelt, men att det är vår hjärna som stoppar oss. Mer om detta hoppas jag kunna skriva om längre fram.

 

Det var en kul upplevelse och väl bemötande hos Aktivitus i Kviberg, Göteborg

Det var en kul upplevelse och väl bemötande hos Aktivitus i Kviberg, Göteborg

Första skadeperioden

Efter en bra uppstart och mycket ny kunskap från Aktivitus fortsatte jag att springa och justerade mitt träningsprogram lite för att få bättre återhämtning och kvalitet på träningen. I samband med detta började jag också att känna av en del smärta i mitt högra ben under löpningen som sedan övergick till att bli mer permanent. Min första reaktion var att det var träningsvärk eftersom jag med besked börjat aktivera mig. Efter nästan två veckor av ihållande smärta fick jag rådet att kolla upp detta hos en läkare. Beskedet, efter några undersökningar från olika håll, var att jag drabbats av benhinneinflammation och att jag över-och felbelastar mitt högerben när jag springer. Detta kändes såklart som jobbiga nyheter och mina första frågor blev såklart hur snabbt jag kunde bli frisk igen och hur jag inte skulle drabbas av samma problem längre fram. Svaren var ungefär som jag hade förväntat mig, att jag behöver vila för att läka ut skadan och sedan korrigera min överbelastning genom inlägg i skon. Jag är generellt emot de mesta former av stöd och preparat som försöker släta över ett problem som orsakats av nutidsmänniskans dåliga livsstil. Ett alternativ till inlägg i skorna är ju såklart att träna upp de muskler som inte klarar av att stabilisera min fot. Detta är det tillvägagångssätt jag tror på samtidigt finns inte det tidsutrymmet. Jag lät mig lyssna på läkaren och har nu fått inlägg men det pågår hela tiden en inre strid i att avgöra hur jag vill fortsätta träna och om jag varit för ivrig och snabb i min plan att genomföra äventyret.

De senaste veckorna har jag kunnat återgå till mitt träningsprogram igen och efter några besök hos sjukgymnast och med strikta order om förebyggande övningar, ordentlig uppvärmning, stretching och asfaltsförbud så känns mitt högerben redo igen. Jag har också genom denna erfarenheten lärt mig att ”lyssna på min kropp” samtidigt som jag skall balansera på den fina gränsen att kunna pressa mig själv för att nå resultat. Det har minst sagt varit lärorikt och en annan reflektion är att allt rör sig i en slags cykel. Jag tror jag precis tagit mig igenom första cykeln och här nedan beskriver jag de faser som jag upplevt när jag nu ser tillbaks på tiden som varit.


Mikaelas ”Framgångs-cykel”

Initiativfasen = du har bestämt dig för något och är taggad till tusen.

Energifasen = all energi du har genererar en massa kraft och du drar igång alla aktiviteter på en och samma gång och ser inga problem.

Bakslagsfasen = all entusiasm och energi leder ganska ofta till någon form av bakslag, tids nog. Antingen så skadar du dig pga överbelastning, får ett negativt besked eller möter på något motstånd från omgivningen.

Reflektionsfasen = Här brottas du med att behöva tänka om, revidera och lägga mycket tid på att hantera bakslaget. Detta bidrar ofta till att motivationen och lusten som fanns i initiativfasen och energifasen tar slut eller minskar drastiskt. Fasen kan blir långdragen och sluta med att du helt enkelt ger upp här, eller så väntar du ut den och vet att nästa fas kommer innehålla allt du behöver för att komma vidare.

Come-backfasen = Nu är den jobbigaste fasen över och man återfår hoppet igen. Nu med en hel del erfarenheter och reflektioner rikare. Här börjar cykeln om igen men förhoppningsvis så blir nästa cykel mildare och kortare. Det är också i come-backfasen som resultaten av dina insatser börjar märkas och det ger en bra boost för dig när du nu återigen ger dig in i initiativfasen på nästa varv.

…och så börjar det om

 

Mitt första terrängpass var 10 km delvis och delvis obanat i Skatåsområdet

Mitt första terrängpass var 10 km och delvis obanat i Skatåsområdet

En tidig kall morgon i ett öde löpspår värmer gott när det är så vackert

En tidig kall morgon i ett öde löpspår värmer gott när det är så vackert