Piståkning i Kitzbühel

Kitzbühel ligger i östra Tyrolen i Österrike. Trots många besök till Österrike vintertid som barn var det först nu turen kom till Kitzbühel. Precis om när jag var liten packade vi in oss hela familjen i bilen och körde ner. På vägen ner hann vi också ta en fika hos min faster i München.

Spännande historia

Kitzbühel är kanske inte skidorten man först lägger på minnet, men det bör man göra nu. Orten var nämligen först ut i världen med en kabinbana för skidtransport, 1929 invigdes den. Med sin tidiga start att transportera skidåkare upp för bergen är liftbolaget nu Österrikes största med sina 53 liftar och 88 nedfarter. Kitzbühel var också innan sin tid som skidort en plats där man utvann silver och koppar i gruvor. Områdets naturrikedom medförde därför att dalen befolkades av många förmögna och än idag anses Kitzbühel var gräddhyllan i Tyrolen.

Mycket sol, lite snö

Sportlovet i alperna brukar vara en säker snögaranti. För första gången kändes det som att det snarare var påsklovs vecka. Solen sken utan hinder och temperaturen orkade sig upp till 12-16 grader på dagen. På högre höjd ca 4-6 grader. Det var väldigt angenämt som skidåkare att slippa frysa men samtidigt gnagde en känsla av att detta inte kunde vara rätt. På sydsluttningarna var snötäcket bekymrande tunt, skidåkning var inte att tala om. På norrsidorna fanns snö för bra pist åkning men någon offpist hade jag inte vågat mig ut på. Stubbar och stenar stack obehindrat upp från snön och med den gassande solen hade ett ytskikt av en isliknande skorpa bildats. Ont om snö och isskorpor är receptet för brutna ben och trasig utrustning, bäst var det att hålla sig i pisten.

Släktåkning

På andra sidan berget i en annan dal bor mina kusiner. Eftersom vi inte ses så ofta så får man passa på när tillfälle ges. Sista dagen kom dem förbi Kitzbühel och tillsammans åkte vi lite skidor. Michael var med, min kusin som besteg Grossglockner med mig i augusti 2015. Berget gick att se från skidbackarna och det var häftigt att veta att man själv stått på toppen. Vi hade inte träffats sedan dess så vi hade mycket att prata om i liften. Alltid när man skall träffa sina Österrikiska släktingar så oroar man sig för hur det skall gå med språket. Michael har dessutom en väldigt kraftig dialekt men när dagen var slut hade jag iaf snappat upp att han var singel och börjat plugga företagsekonomi i Salzburg.

Kaiserschmarren och schnitzel

Det är svårt i Österrike att hitta mat med få kolhydrater. Bröd är nästan helig, gärna med en massa charkuterier och ostar till. Potatisen likaså, den bara måste finnas på tallriken. På kvällarna gick vi ut och åt och om man nu skall vara lite mer liberal med sin kost är det verkligen i Österrike man kan kosta på sig att äta schnitzel, vilket jag gjorde. På dagarna, när vi befann oss ute i liftsystemet, fick man ta det som serverades där. Klassiker är soppor och korv. En annan riktigt bomb att beställa är Kaiserschmarren. Detta är något österrikarna själva verkar uppfunnit och receptet är sockerkakassmet, med romdränkta russin som tillagas som en sargad pannkaka och serveras med florsocker ovanpå och en ordentlig skopa plommonkompott.

En film och lite bilder:

Skidåkarna

Grossglockner

Mikaela Kitzbühel

Kaiserschmarren

Söhnchen och Rogler

Mikaela och Michael

Om Mikaela

Jag heter Mikaela Söhnchen och skriver om hur man får livet lite mer livat! Det gör jag genom att beröra ämnen som kost, träning, mental styrka, relationer, planering och äventyr. Ett livat liv är vi alla värda men att bara hålla sig levande önskar jag ingen.

4 Kommentarer

  1. Men åh jag missar dina inlägg! Måste kolla dina filmer snarast! 😀

  2. Christine Persson

    Verkar ha varit ett dåligt snöår i hela Europa 🙁 men ser ut som ni hade det riktigt nice ändå!

    • Det var nice, men hade nog inte vart densamma utan fint väder. Hoppas du får riktigt mycket snö i Japan, brukar ju kräksnöa där 😉

Kommentarer är stängda