Hundspann i Haukeli

Att åka hundspann har länge stått högt upp på min lista. Det verkar vara något magiskt över att ta sig fram i den snöbetäckta vildmarken med hjälp av människans bästa vänner, hundar. Kylan biter tag om kinderna medans kälken dras fram av ett spann hundar som bara älskar det dem gör – springa.

Helt oförberett

När vi var i Haukeli för några helger sedan med primärt syfte att snökitea, hyrde vi en stuga via Airbnb. Läs det inlägget här: Snökite runt Haukeli. Positivt överraskade blev vi när det visade sig att stugan hyrdes ut av en familj som också hade en husky-gård på samma tomt. När vinden lös med sin frånvaro sista dagen var det därför självklart att ta tillfället i akt att få uppfylla drömmen om att åka hundspann.

Inte åka utan köra

Vi hade tur att inga andra gäster var inbokade. Himlen var blå, vinden obefintlig och fjället helt orört. På morgonen vid klockan 10 gick vi ut, väl påklädda efter en stjärnklar natt och en termometer som visade -10 grader. På husky-gården, bara ett stenkast från vår stuga, stod tre stycken kälkar redo. Vår hundspannförare var i full färd med att välja ut hundar för dagens tur, det märktes för hundarna började hoppa och skälla för att få bli valda. När det slog mig att jag inte skulle sitta i kälken själv, utan stå bakom och köra, blev jag först en aningen nervös. Tänk om jag inte kan få stopp? Normalt sett brukar man vara två personer på en kälke, en som kör och en som åker. Men nu fick vi alla ha var sitt hundspann 🙂

Stå på bromsen

En efter en tog vi på hundarna selar och spände fast dem i spannet. Dem var så ivriga och energifyllda att man själv blev utmattad. Kälkarna stod kvar tack vare ett snö-ankare som satt fast i snön. Efter en kort introduktion om hur man kör hundspann ställde vi oss på var sin kälke och lättade på snö-ankaret. Bara några sekunder senare var kälken i rörelse och det var bara att hålla i sig. Vår hundspann förare tog täten och efter kom jag. Hundarna sprang efter och min uppgift handlade mer om att reglera farten. Det gjorde man genom att ställa sig på en metallkratta som bromsade ner kälken. Hundarna var så ivriga att jag hela tiden behövde hålla en fot på bromsen, ibland två.

hundspannsförare

alaska husky

haukeli husky

Balans och styrketräning

Efter några minuter på kälken och när adrenalinet dämpats en aning började jag verkligen njuta som hundspannsförare. Blicken kunde också lyftas från hundarna och istället riktas ut på de orörda vita vidderna och den blå himlen. Helt avslappnad kunde man dock aldrig bli, när terrängen blev mer kuperad fick man ibland hjälpa hundarna genom att ta sats med foten. Ibland åkte kälken på snedden och då krävdes det att man balanserade upp den med sin kroppsvikt för att undvika att den välte. Det var mer fysiskt krävande än jag först anade och jag tackade mig själv för att jag tränat både balans och styrka under vintern.

Även hundarna blir trötta

Efter en bra stund på kälken och långt hemifrån skymtades ett litet vildmarkstält. Hundarna började skälla och framme vid tältet ankrade vi fast kälkarna för att ta en matpaus. Kaminen sattes igång och en mustig soppa värmdes på. Hundarna slog sig till ro på lite utspridd halm och njöt av att få sola sig lite. För oss var det också passande med lite vila och varm mat i magen, temperaturen var fortfarande -10 grader och med fartvinden därtill blev det kyligt. Vi hade det riktigt gott i tältet och fick höra en massa roliga äventyr från ägarna. Haukeli Husky tog fart 2004 och gården hade nu 44 stycken hundar av rasen Alaska Husky. Många kommer och besöker dem för att åka hundspann och bo på gården och såklart har det lett till många roliga minnen.

Några ögonblick från kälken

Drömmer du också?

Står hundspann högt upp på din lista? Det behöver det inte göra länge till. Gå in på Haukeli husky och boka in din hundspann vistelse du också. Vill man kan man övernatta med hundarna ute i naturen, eller så bor man på gården som vi.

Har du åkt hundspann tidigare? Skriv gärna och dela med dig av din upplevelse!

3 tips för mer äventyr i vardagen

November och December är ingen högsäsong för den äventyrslystne. Kanske har det kommit lite snö på vissa platser, kanske dröjer sig värmen kvar nere på kontinenten. För de flesta av oss är därför November och December riktiga knegarmånader. Vi jobbar, jobbar och jobbar, iaf jag 🙂 Vardagen tenderar att bli extra trist och grå men så behöver det inte vara. Lite mer äventyr under denna årstid behöver inte heller innebära oändligt planeringsarbete, massa utgifter och inköp av utrustning.

Vad är äventyr för dig?

Lika gärna som ett äventyr kan vara att skida till sydpolen, som Solosister gör just nu, kan ett äventyr innebära att välja en ny väg till jobbet. För mig är äventyr att utmana hjärnan och hamna utanför sin komfort zon i stort och smått. Äventyret kan vara fysiskt, psykiskt, känsloknytet, karriärdrivet eller kanske ett inre äventyr, som när jag var på tystnadsretreat.

Mina 3 bästa tips!

  1. För att få äventyrskänsla på en vardag räcker det att bryta vanor och rutiner under bara en kort stund. Ta en ny väg hem, handla ny grönsak i affären, ät med pinnar istället för bestick, sov åt andra  hållet i sängen. Ja, listan är lång.
  2. Mitt andra tips är att göra det lätt för sig. Ha inte dina kängor, vandringsryggsäck eller gaskök lång undanstoppat i garderoben eller källaren. Lika lätt som du hittar dina ytterkläder, lika lätt skall du hitta dina friluftskläder.
  3. Fortsätt med dina vardagsvanor, så som att äta, läsa tidningen, umgås, men gör det i en ny miljö. Min favorit här är att plocka med sig middagen ut och tillaga den i ett vindskydd på gaskök. Gör upp en brasa att titta på istället för TV:n. Känns detta övermäktigt? Börja med att ta med en termos med varm dryck ut på nästa promenad.

spenatsoppa till middag

När vi ger vår hjärna nya upplevelser och intryck att lagra i vårt minne (som ett äventyr i vardagen) skapas inte känslan av att sitta fast i ekorrhjulet. Det behövs inte mycket ansträngning men belöningen är enorm.

Vad skulle ditt tips vara för att få mer äventyrskänsla i vardagen?