Tar äventyret slut här? (dag 2)

Om dag ett blev väldigt lyckad så kan man säga att dag två blev det också, trotts omständigheterna. Efter att ha gått upp tidigt för att vara redo för ett riktigt långpass över en av etappernas bästa delar så fick dem planerna snabbt ett slut. När jag hoppade ner i ett dike för att fylla på min vattenflaska för dagen så landade jag på en sten som vek åt sidan och helt plötsligt hade jag landat på min fot i ett mindre bra läge. Det smärtade till men jag kunde ganska snabbt stödja på foten och komma tillbaks upp på stigen.

dag2_1

Soluppgåmg kl 06:00

dag2_5

Kossorna hjälpte mig välja väg då de blockerade den ena.

Efter att ha känt efter lite under några hundra meter kom jag till ett vägskäl – bokstavligen! Antingen kunde jag ta vänster och fortsätta bort över bergsryggarna, eller så kunde jag ta en stig som skulle leda mig ner i dalen och ge mig möjligheter längre fram att ta mig upp igen. Jag stod länge och granskade kartan för att utröna hur besvärlig min tänkta väg skulle vara. Egentligen skulle det terrängmässigt vara helt OK, men desto längre än vad min fot skulle gillat. Eftersom det är många dagar kvar och jag verkligen vill komma fram till Großglockner så var beslutet egentligen inte så svårt. Jag tog vägen ner mot dalen och vid första stugan satte jag mig ner för att studera kartan mer noga. Efter noga övervägningar av terrängen och vad som hade varit bäst för min fot så beslöt jag mig för att stanna kvar i dalen och ta mig mot Hinterglem, där skulle jag fatta ett nytt beslut.

dag2_2

Fina blomlådor överallt!

 

Framme i Hinterglem så slog det mig att det bästa är att göra dagen så kort som möjligt men se till att få ett bra utgångsläge för morgondagen. Inne på turistbyrån kunde jag få hjälp med att hitta ett enklare boende i Saalbach, och här är jag nu. Imorgon kommer jag ta skidliften upp och fortsätta på i princip samma ställe som var tänkt annars. Saalbach är för övrigt ett ställe jag gärna besöker. Här träffades mina föräldrar när min far arbetade som skidlärare och byn är alltid så fin med kyrkan och bergen runtomkring.

dag2_3

Denna kyrka känner nog många igen från Saalbach.

Jag hoppas mitt ”snedsteg” var av mildare typ och att jag med lite andra vägval kan få till en hyfsad återhämtning, trots att jag vet att vila är det bästa. Jag tror att mina kompressionsstrumpor från Compressport gjort ett riktigt bra jobb genom att hela tiden vara som en förband runt foten och inte låtit den svullna. Ytterligare en bra sak med kompressionsplagg när man springer i stökig terräng! Synd att fått missa en vacker slinga idag men å andra sidan fick jag en eftermiddag i Saalbach istället. Skador är aldrig roliga men någonstans så är det sättet att tänka om, hitta ny motivation och göra saker oplanerat som gör upplevelser så mer intressanta och äventyrliga.

dag2_4

”Pannkakssoppa” är en favorit som fick slinka ner under mitt besök i Saalbach.

Sista förberedelserna innan äventyret

Semestern har börjat sedan en vecka tillbaka men med bara några veckor kvar till start så finns mycket kvar att göra. Vi har kastat loss med vår seglbåt och styrt norrut och i skrivande stund befinner vi oss inblåsta i Ekenäs hamn på Sydkoster. Det fina med att befinna sig till havs är det oändliga möjligheterna till träning och trots att sol och bad ofta lockar, får den fantastiska miljön kreativiteten att flöda.

En mulen start

Trots jämnmulen himmel och en termometer som visade strax över 15 graderstrecket så tog jag chansen att få några kilometrar i benen på den vackra ön Åstol som tonar upp sig vid Hakefjordens mynning. Åstol är inte så stor till ytan och ett varv runt ön avverkade man snabbt, om man inte stannade för att kolla på den imponerande utsikten. För den som vill utforska Åstol närmre så kan man den 11 Juli delta i Åstol Runt som är en Auqathlon, dvs man simmar först och springer därefter. Löpningen på Åstol blev en bra start på dagen och slutet på det gråa vädret.

trailrun_astol

En bild på ett mulet Åstol gjorde sig bättre i svartvitt.

 

Bansträckningen

Innan jag hoppade på segelbåten så kom en leverans med kartor som jag beställt över nätet. Jag fick ett bra tips från min släkting i Brixlegg under förexpeditionen om vilka som gör bra kartor i området. Eftersom jag bytt strategi angående navigeringen och övergett navigering via gps till förmån för hederlig kartläsning, kändes det skönt att få sitta ner i lugn och ro och kika på lämpliga leder och vägar.

Att planera bansträckningen kräver koncentration (och en dunke vatten för att släcka törsten i solen).

Att planera bansträckningen kräver koncentration (och en dunke vatten för att släcka törsten i solen).

Ett mål är att undvika dalgångarna så mycket det är möjligt och förlägga löpningen uppe på bergskammarna. Detta kommer såklart behöva avvägas på plats eftersom sikt och väderförhållanden kommer styra mina beslut. När jag kikade på kartorna, som är sju till antalet, så upptäckte jag givetvis att det fanns ett glapp över ett området som jag behöver korsa. Så tillbaks ut på nätet får det blir för att leta fram en karta även här.

Sju kartor var tydligen inte tillräckligt.

Sju kartor var tydligen inte tillräckligt.

Förutom löpträning

Via Annika som är medlem i bergslöparna fick jag en fin löpslinga skickad till mig som jag kunde ladda ner och springa efter via min klocka, om jag skulle ha vägarna förbi Resö söder om Strömstad. Givetvis hamnade vi på Resö för att bunkra och då snörde jag på mig skorna och begav mig ut efter slingan.

Bra och mycket vristträning i att hoppa på alla stenar.

Bra och mycket vristträning i att hoppa på alla stenar.

Fina stränder fanns det gott om på Resö, trots att det är så långt norrut i Bohuslän.

Fina stränder fanns det gott om på Resö, trots att det är så långt norrut i Bohuslän.

Originalslingan var ca 24 km lång och det blev att jag modifierade den och kom tillbaks till båten redan efter 17 km. Jag kan starkt rekommendera denna fantastiska slinga som bjuder på havsutsikt och härliga badvikar 90% av sträckan. Här kan du hämta en gpx-fil och ladda ner i din klocka om du är i närheten.

När man har havet som närmsta granne och öarna inte är större än någon kilometer i diameter så får man träna sin kondition på andra sätt. Efter den fridykningskurs, jag tidigare på sommaren genomförde, kändes det därför extra spännande att få kliva i våtdräkten och spänna på sig viktbältet för att med ett andetag utforska det som fanns under ytan. Fridykning kan tyckas inte vara så fysiskt påfrestande men faktum är att det är ren och skär anaerobträning, dvs muskler som skall arbeta utan syre, eller med minimal tillgång till det. Då vattentemperaturen nu masat sig upp till 15, nästan 16 grader, så var djupet fullt med brännmaneter i både röda och blåa färger. Trådarna följde som en slöja efter och det var stundtals svårt att slappna av och finna lugn i en så fascinerande men samtidigt ogästvänlig miljö.

Redo för undervattensträning

Redo för undervattensträning

...på väg ner

…på väg ner

Lite tid ägnades också åt vanlig snorkling.

Lite tid ägnades också åt vanlig snorkling.

När vi också blev inblåsta här på Koster så passade vi på att pröva på lite skärgårds-surf. På andra sidan ön, där land möter öppet hav, fann vi en liten vik där det kunde vara okej att surfa. Vi hyrde cyklar och trampade iväg med vår utrustning och fick sedan några härliga timmar på vattnet men mycket mycket vind. Byarna mätte 15 m/s och vågorna välde, utan ursäkter, rakt in över land. Surf får också anses vara en del i träningen, om inte annat så är det vansinnigt kul!

Kitesurf på Sydkoster i Brevik.

Kitesurf på Sydkoster i Brevik.

Att planera för det oplanerade

Under mitt senaste löpäventyr som var en tre-dagars tur längs Bohusleden så upptäckte jag vid hemkomsten att min ryggsäck fått en reva längs ryggslutet. Eftersom materialet är av lättaste vikt blir konsekvensen också att det blir oerhört skört. Jag kan inte på rak arm säga hur revan uppstått men om detta är resultatet efter endast sammanlagt 6 dagars löpning så kan man börja ifrågasätta om ryggsäcken kommer hålla måttet under äventyret. Jag valde därför att reklamera ryggsäcken och fick för några dagar sedan reda på att reklamationen gått igenom, dessvärre var ryggsäcken slut och frågan blir nu om jag skall försöka jaga fatt i en likadan eller pröva något nytt? Positivt är att jag ev. har upptäck att ryggsäcken inte håller för mig , och detta innan äventyret börjat. Negativt är att jag lagt en hel del tid på att springa in ryggsäcken och hitta bra sätt att packa den på. Jag har börjar leta efter alternativa ryggsäckar och det ser ut som om det ändå kan bli en bra lösning tillslut. När oplanerade saker inträffar suger det energi och tar kraft från det som egentligen är viktigast. Utan att man är medveten om det så förstorar man problemen och förminskar lösningarna, ni känner säkert igen er? Detta fenomen är en av några saker som jag är nyfiken på att se hur jag kommer hantera under äventyret då fler oplanerade händelser garanterat kommer inträffa.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av en fantastisk bild som sammanfattar och beskriver väldigt väl hur jag ser på livet. Utan molnen på himlen och diset i horisonten så hade nog många uppfattat bilden som en ”perfekt” solnedgång. För mig är det just molnen på himlen och diset i horisonten som gör livet så spännande och dramatiskt, precis som på bilden. Det vi ser som ”defekt” är det som bär med sig den extra ”kryddan” i våra liv som gör det minnesvärt och intressant. Så nästa gång du fotar en solnedgång, vänta inte på att den skall bli ”perfekt” för det är den redan!

Mystisk solnedgång utanför Kosteröarna.

Mystisk solnedgång utanför Kosteröarna.