Bohusleden i trailskor

Glad midsommar allihopa! Hoppas dansen, sillen, stången och gubbarna var till stor belåtenhet. Det var inte första gången som jag valde att avvika från traditionerna och uppleva det svenska sommarsolståndet lite mer avskiljt och naturnära men denna midsommar hade jag dessutom synnerliga skäl. Eftersom det bjöds på en extra ledig dag, utöver lördag och söndag, kom jag snabbt på idén att jag kunde ta och avverka några etapper på den sköna Bohusleden med full expeditionspackning.

Ljungskile och hemåt

Under veckan som gick växte idén fram om att ta midsommarhelgen till ett trail-camp. Eftersom det inte blivit några ordentliga pass sedan ”skatås ryggar” kändes det på sin plats att byta ut sill och nubbe mot lite skoskav och frystorkad mat. Bohusleden sträcker sig från södra Göteborg (Lindome) upp till Strömstad, en sträcka på hela 37 mil i naturskön miljö och mycket att se på vägen.

Bohusleden sträcker sig från södra Göteborg till Strömstad och är väl märkt med orangea skyltar.

Bohusleden sträcker sig från södra Göteborg till Strömstad och är väl märkt med orangea skyltar.

Efter att ha kikat igenom etapperna runt göteborgstrakten så föll mitt val tillslut på att ta bussen till Ljungskile och där jobba mig hemåt genom att springa etapp 11, 10, 9, 8 och 7 som avslutas i Kungälv. Sträckan skulle innebära lite över 20 km om dagen och givetvis skulle tält, mat och andra förnödenheter rymmas i packningen.

Små mål

09:27 stannade bussen i Ljungskile men för att kunna ansluta till Bohusleden var jag först tvungen att ta mig till Vassbosjö. På kartan såg avståndet inte jättelångt ut men väl framme i Vassbosjö hade jag redan avverkat 8km. Jag började stressa upp mig över att klockan hade började ticka på och att jag hade ytterligare 20 km att avverka innan jag kunde slå läger. Den typen av tankar tar väldigt mycket onödig energi till väldigt liten nytta och då det gäller att kunna styra sitt tänkande i en annan riktning. En strategi jag hade för att klara detta var att bryta ner mina mål ordentligt. Från att mitt mål var att springa från Ljungskile till Kungälv, bröt jag ner det till att bara ta mig till starten av leden. Under vägen bröt jag ner det ytterligare till att endast fästa blicken på en fast punkt i horisonten (typ ett hus) och springa mot den. Efter några brottningsmatcher med mina tankar lyckades jag bemästra uppgiften.

Någon typ av mossa bredde ut sig om en fluffig madrass i skogen.

Någon typ av mossa bredde ut sig om en fluffig madrass i skogen.

Dag 1

Först dagens löpning kändes över förväntan, trots att det blev ca 8km längre. Det tog ett tag innan ryggsäcken kändes behaglig på ryggen, hur behagligt det nu kan bli med 7 kg som skumpar omkring. Ett orosmoment som växte fram under dagen var hur vattenförsörjningen skulle gå till. I Österrike kunde man ta vatten ur bäckarna men här kändes inte det som ett säkert alternativ. Min flaska rymde 1L och denna mängd försvann snabbt. Jag hade fått tipset att ta vatten och koka från sjöarna, men jag var dum nog att inte ta med en full behållare med gas vilket gjorde att jag tvingades vara mycket restriktiv med vattnet (och gasen). Att springa och vara törstig, i kombination med stressen över att inte veta när man kan fylla på vatten, var en ganska obehaglig känsla. Jag visste att jag inte skulle komma att dö av vätskebrist så det var egentligen bara att springa på och uthärda känslan. Tre kilometer från slutet på dagens etapp sprang jag förbi ett litet torp. Jag såg en man som klippte gräsmattan och gick fram och frågade om jag kunde få fylla på med vatten. Till min förvåning kom inget självklart ja, utan det var först när jag förklarat vartifrån jag kom och vart jag skulle som mannen ropade på sin fru som gick och fyllde på flaskan. Jag tackade så mycket och gissade att han var trött på alla vandrande tyskar som dagligen passerade hans torp och bad om vatten.

Tältplatsen hade första parkett ut mot sjön, en eldstad och klädstock fanns också.

Tältplatsen hade första parkett ut mot sjön, en eldstad och klädstock fanns också.

Vid en en vacker gnistrande sjö mitt i skogens djup, och endast med fåglarnas kvitter fann jag till slut en stenavsats där jag reste mitt tält. Kvällen var ljus och ljummen och jag fick tid att stretcha, äta, yoga och läsa ur min bok innan jag kröp ner i sovsäcken och la midsommaraftonen bakom mig.

Dag 1 avslutades med en stund av total medveten närvaro.

Dag 1 avslutades med en stund av total medveten närvaro.

En bok fick plats i ryggsäcken under denna tur. Här ett minnesvärt kapitel om närvaro.

En bok fick plats i ryggsäcken under denna tur. Här ett minnesvärt kapitel om närvaro.

På den lilla udden i sjön slog jag läger.

På den lilla udden i sjön slog jag läger.

Dag 2

Precis som alla andra, tog jag midsommardagens morgon till att få en liten sovmorgon efter alla ansträngningar dagen före. Innan frukost, som bestod av Blå Bands risgrynsgröt med hallon, mjukade jag upp och stretchade kroppen med några enkla yoga-övningar. Mina skor och strumpor hade inte hunnit torka men det gjorde inte så mycket eftersom det strax därpå skulle bli leriga och blöta igen.

Att gå från varma ullsockor till blöta, illaluktande skor var inte dagens höjdpunkt.

Att gå från varma ullsockor till blöta, illaluktande skor var inte dagens höjdpunkt.

Löpningen dag 2 var betydligt jobbigare. Möjligen hade det att göra med den gassande solen och första dagen med ordentliga temperaturer, en annan faktor kan ha varit att jag gjorde en kartmiss. Bohusleden är märkt med orangea markeringar som är extremt enkla att följa, tack vare detta blev avstånden till att jag läste på karta följaktligen längre och mitt under dagen missade jag vart jag befann mig helt enkelt. Jag trodde jag var betydligt längre fram än vad jag i själva verket var. Vattnet var dessutom på väg att ta slut – igen. Denna gången skymtade jag inte heller några hus i närheten eftersom jag befann mig i Svartedalens naturreservat.

Svartedalens naturreservat var otroligt vackert.

Svartedalens naturreservat var otroligt vackert.

Det var först på eftermiddagen som det gick upp för mig att jag hade misstagit min position och att sedan ställa om mig på att ha en bra bit kvar på sträckan var ett tungt besked. Men som med alla bakslag så kommer sedan framgången. I en glänta vid stigens slut såg jag ett sommartorp och när jag kom tillräckligt nära såg jag även att en bil stod parkerad där. Ivrigt joggade jag fram för att mötas av en lite förvånad familj som äter middag men dem visade mig genast till vattenkranen när jag höll upp min flaska. Aldrig tidigare hade vatten smakat så gott!! Efter ytterligare en timme till fots slog jag läger vid en stenhäll vid en sjö. Dagens långpass medförde också att jag behövde plocka bort fem stycken fästingar som kalasade på mina ben. Detta fick mig att inse att en vaccination mot TBE kan vara på sin plats!

När löpningen var över började arbetet med att plocka fästingar.

När löpningen var över började arbetet med att plocka fästingar.

Omöjligt att få strumporna rena, men torra gick nästan.

Omöjligt att få strumporna rena, men torra gick nästan.

Dag 3

07:00 var det dags att kliva upp. Efter gårdagens långa strapatser var jag inte på humör att ha ytterligare en lång dag. Dessutom hade jag beställt upphämtning i Kungälv kl 16:30. Efter frukosten kom en lite skur men annars klarade jag mig fint från regn och oväder. Att resa tältet och packa upp och likaså att riva det och packa ner började kännas som en ren rutin. Att hålla koll på sina grejer och hitta smarta sätt att stuva det i ryggsäcken sparade många minuterar och stunder av frustration och kommer vara guld värt under äventyret. Första biten på dagens etapp avverkades i ett nafs. Medans jag sprang fylldes jag av ideér och tankar på saker jag vill göra och jag tänkte knappt på att jag ansträngde mig. Men framåt dagen blev ivern att komma fram så stor att varje backkrön eller fälld trädstam på leden gjorde mig helt matt. Vattenbristen var inte lika påtaglig och ungefär halvvägs sprang jag förbi en hembygdsgård som hade en pump för törstiga vandrare.

Jag kom två dagar försent till midsommarfirandet.

Jag kom två dagar försent till midsommarfirandet.

Vid pumpen lyckades jag även med konststycket att välta min  ryggsäck över vattenflaskan som tömdes på innehåll. Efter den incidenten skapade jag regeln att aldrig lämna en flaska utan ett ordentligt fastsatt lock. Som tur var fanns mer vatten att hämta ur brunnen.

Vid en hembygdsförening norr om Kungälv fanns en pump för dricksvatten.

Vid en hembygdsförening norr om Kungälv fanns en pump för dricksvatten.

Lärdommar

Fastän man börjar känna sig van så är det hela tiden nya erfarenheter som dyker upp. Största lärdomen denna gång var att hantera törsten och vattentillgången. Känslan av törst när man anstränger sig hårt är ganska obehaglig, munnen och läpparna blir torra och man kan känna lätt huvudvärk, samtidigt vet man att man inte faller ihop och dör vilket gör att man bara behöver lära sig att stå ut med den obehagliga känslan. Detta tror jag inte så många i Sverige idag får träna på eftersom tillgången på vatten är så självklar för de flesta av oss. Att även hitta tjänligt vatten som går att dricka är en lärdom jag tar med mig. Vatten i sjöar och vattendrag går fint att dricka om det är rent från partiklar och kokas först. Eftersom jag passerade många sjöar och vattendrag så fanns alltid vattnet där även om jag inte hade råd med gas för att koka det. Mitt knep blev därför att badda vatten i ansiktet så att man fick en svalkande känsla. Även att aldrig tömma flaska helt utan spara några centiliter gjorde att jag visste att vid ett riktigt nödfall så skulle några klunkar finnas där.

Vid svarte mosse i Kungälv kunde jag äntligen dra ner på taken och förklara trailcampen avslutad.

Vid svarte mosse i Kungälv kunde jag äntligen dra ner på taken och förklara min trail-camp avslutad och flera lärdommar rikare.

Ett äventyr har tagit sin början

På nyårsdagen 2015 slogs jag av en idé att jag ville ta mig an ett äventyr som skulle vara symboliskt och utmanande för mig och genomföras under 2015. Detta året fyllde jag också 30 år och det ville jag fira genom att känna mig extra levande och stark. Det var också i samband med idén kring mitt äventyr som idén till att skapa denna hemsida tog fart. Det känns därför helt fantastiskt att nu få skriva om denna resa och hur förändringen sker från att vara en vanlig människa till att bli lite mer utav en äventyrare.

Mentalt äventyr

Jag vill poängtera att mina tidigare erfarenheter av liknande saker är högst begränsad. Visst har jag sovit i tält och vandrat i berg tidigare, och visst är det så att jag gillar att vara aktiv och har många fritidsintressen. Jag tror dock att för min del (och för många andras del också) ligger den absolut största utmaningen i att jobba med dem mentala bitarna. Hur fungerar vår hjärna vid tuffa utmaningar? Hur håller man glöden uppe? Hur hanterar man motgångar? Hur flyttar man sina gränser? Vartifrån får man kraft och energi? Hur coachar man sig själv? Detta är bara några av alla de frågor som jag ställt mig själv och dagligen brottas med. Denna serie av inlägg kommer beröra dessa ämnen, och många fler därtill, allteftersom jag stöter på dem. Jag kommer helt enkelt agera försöksperson i mitt egna experiment!

Sedan den där nyårsdagen har en hel del redan hänt som jag kort skall skriva om nu. Framöver är min ambition att få dela med mig av ett välskrivet inlägg veckovis fram tills det är dags att springa över startlinjen.

Avvisning blev anvisning

Efter att jag kläckt idén kring mitt äventyr, blev jag en av de 30 som skulle kämpa om de 15 platserna till den årliga äventyrsutbildningen som Tierra Adventure Academy anordnar. Till min stora besvikelse blev jag inte en av de femton uttagna, samtidigt gav det tråkiga beskedet bränsle till att jag blev än mer beslutsam att genomföra mitt äventyr.

30 uttagna samlades i Stockholm för att knipa en av de 15 platserna till Tierras äventyrsutbildning

30 uttagna samlades i Stockholm för att knipa en av de 15 platserna till Tierras äventyrsutbildning

Kort därefter började jag peppa mig själv med  massa information om terränglöpning och den svenska världsmästaren i sky-running, Emelie Forsberg, gav fin inspiration. Varje morgon steg jag upp vid 05:00 för att direkt ta på mig träningskläder och bege mig ut på en löprunda, detta var fortfarande i mitten på januari och det var både, mörkt, kallt och blött ute. På något märkligt sätt gillade jag känslan av att kliva upp när alla andra sov och fick gjort min löpning. Det kändes som jag fick ett mentalt försprång inför dagen.

Förutsättningarna

Löpningen i början var ordentligt tung. Min kropp vägde mer än vad den tidigare gjort och mitt löpsteg var väldigt stelt och ansträng. Om det var något jag behövde justera var det min löpteknik, och för att underlätta detta så behövde jag också bli av med några kilon. Eftersom tiden inför äventyret var begränsad insåg jag snabbt att jag behövde professionell hjälp med att hitta ett optimalt sätt att träna min kondition och teknik på. Testkliniken Aktivitus i Göteborg kunde hjälpa mig med detta och i mitten på februari genomgick jag deras löptest och fick även en laktatanalys gjord. Här ser du Testresultatet. Laktat är samma sak som mjölksyra, och genom att finna gränsen för när kroppen inte längre kan transportera bort mjölksyran från musklerna, i samma takt som den tillkommer, så har man gått över sin ”mjölksyratröskel” eller med rätt terminologi kallat ”anaeroba tröskel”. Att känna till sitt tröskelvärde är väldigt bra när man försöker träna upp sin kondition. Aktivitus gav mig flera bra tips på intervaller, fartlekar och andra löpprogrammeringar som efter mina specifika värden kommer ge optimalt resultat. Det man också skall komma ihåg och som vi pratade en hel del om är att denna typ av träning inte är någon bekvämlighetsträning utan är mycket krävande och slitsam för både kroppen och knoppen. Att pressa sin kropp till gränser där det är obekvämt är inte ett naturligt sätt för oss, om det inte handlar om liv och död förstås. Rent krasst kan man säga att receptet för bättre kondition är väldigt enkelt, men att det är vår hjärna som stoppar oss. Mer om detta hoppas jag kunna skriva om längre fram.

 

Det var en kul upplevelse och väl bemötande hos Aktivitus i Kviberg, Göteborg

Det var en kul upplevelse och väl bemötande hos Aktivitus i Kviberg, Göteborg

Första skadeperioden

Efter en bra uppstart och mycket ny kunskap från Aktivitus fortsatte jag att springa och justerade mitt träningsprogram lite för att få bättre återhämtning och kvalitet på träningen. I samband med detta började jag också att känna av en del smärta i mitt högra ben under löpningen som sedan övergick till att bli mer permanent. Min första reaktion var att det var träningsvärk eftersom jag med besked börjat aktivera mig. Efter nästan två veckor av ihållande smärta fick jag rådet att kolla upp detta hos en läkare. Beskedet, efter några undersökningar från olika håll, var att jag drabbats av benhinneinflammation och att jag över-och felbelastar mitt högerben när jag springer. Detta kändes såklart som jobbiga nyheter och mina första frågor blev såklart hur snabbt jag kunde bli frisk igen och hur jag inte skulle drabbas av samma problem längre fram. Svaren var ungefär som jag hade förväntat mig, att jag behöver vila för att läka ut skadan och sedan korrigera min överbelastning genom inlägg i skon. Jag är generellt emot de mesta former av stöd och preparat som försöker släta över ett problem som orsakats av nutidsmänniskans dåliga livsstil. Ett alternativ till inlägg i skorna är ju såklart att träna upp de muskler som inte klarar av att stabilisera min fot. Detta är det tillvägagångssätt jag tror på samtidigt finns inte det tidsutrymmet. Jag lät mig lyssna på läkaren och har nu fått inlägg men det pågår hela tiden en inre strid i att avgöra hur jag vill fortsätta träna och om jag varit för ivrig och snabb i min plan att genomföra äventyret.

De senaste veckorna har jag kunnat återgå till mitt träningsprogram igen och efter några besök hos sjukgymnast och med strikta order om förebyggande övningar, ordentlig uppvärmning, stretching och asfaltsförbud så känns mitt högerben redo igen. Jag har också genom denna erfarenheten lärt mig att ”lyssna på min kropp” samtidigt som jag skall balansera på den fina gränsen att kunna pressa mig själv för att nå resultat. Det har minst sagt varit lärorikt och en annan reflektion är att allt rör sig i en slags cykel. Jag tror jag precis tagit mig igenom första cykeln och här nedan beskriver jag de faser som jag upplevt när jag nu ser tillbaks på tiden som varit.


Mikaelas ”Framgångs-cykel”

Initiativfasen = du har bestämt dig för något och är taggad till tusen.

Energifasen = all energi du har genererar en massa kraft och du drar igång alla aktiviteter på en och samma gång och ser inga problem.

Bakslagsfasen = all entusiasm och energi leder ganska ofta till någon form av bakslag, tids nog. Antingen så skadar du dig pga överbelastning, får ett negativt besked eller möter på något motstånd från omgivningen.

Reflektionsfasen = Här brottas du med att behöva tänka om, revidera och lägga mycket tid på att hantera bakslaget. Detta bidrar ofta till att motivationen och lusten som fanns i initiativfasen och energifasen tar slut eller minskar drastiskt. Fasen kan blir långdragen och sluta med att du helt enkelt ger upp här, eller så väntar du ut den och vet att nästa fas kommer innehålla allt du behöver för att komma vidare.

Come-backfasen = Nu är den jobbigaste fasen över och man återfår hoppet igen. Nu med en hel del erfarenheter och reflektioner rikare. Här börjar cykeln om igen men förhoppningsvis så blir nästa cykel mildare och kortare. Det är också i come-backfasen som resultaten av dina insatser börjar märkas och det ger en bra boost för dig när du nu återigen ger dig in i initiativfasen på nästa varv.

…och så börjar det om

 

Mitt första terrängpass var 10 km delvis och delvis obanat i Skatåsområdet

Mitt första terrängpass var 10 km och delvis obanat i Skatåsområdet

En tidig kall morgon i ett öde löpspår värmer gott när det är så vackert

En tidig kall morgon i ett öde löpspår värmer gott när det är så vackert