3, 2, 1…

Idag, Onsdag, är det tre dagar kvar tills avfärden mot Österrike. Förberedelserna med packning och sista-minuten-fix börjar ta ut sin rätt och jag känner nästan att jag skulle behöva lite semester 🙂 Jag tänkte skriva lite i detta inlägget om dagarna som är kvar och vad som hänt sedan bansträckningen spikades. Även lite information om hur man kan följa äventyret när det väl satt igång.

Den nya bansträckningen

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så fick bansträckningen kortas av i sista stund då en mer detaljerad bild av den innebar ett alldeles för långt äventyr. Äventyrets etapper blev också fyra, istället för sex som var ursprungstanken. Efter att ha sammanvägt höjdkurvorna, klimatet (mycket varmt) min fysiska form och packningen så har jag också varit lite mer generös och klämt in en vilodag på varje etapp. När den tas är oklart, utan det får väder och dagsformen avgöra.

Veckan som gått

Sedan segelsemestern avslutades så har jag arbetat dagligen med förberedelserna. Trots att jag brukar vara en person som är ute i god tid så har jag känslan av att jag är ute i sista minuten – märkligt! Små saker som man kan tycka är peanuts har krävt mycket energi och tankekraft. Många beslut har fattats och strävan efter att få allt så som man vill har varit ett äventyr i sig.

Ett av inköpen blev dessa solglasögon från BLIZ som skall skydda mina ögon.

Ett av inköpen blev dessa solglasögon från BLIZ som skall skydda mina ögon.

 

Denna rackare skall få sig ett spännande uppdrag, nämligen att följa med mig!

Denna rackare skall få sig ett spännande uppdrag, nämligen att följa med mig!

En annan försändelse som kom med posten var all frystorkad mat från Fjällmeny.se.

En annan försändelse som kom med posten var all frystorkad mat från friluftsmeny.se.

Det slog mig också under veckan som gick att man inte vill planera och förbereda sitt äventyr till den grad att det inte är ett äventyr mer. Det jag vill uppleva under dem är 15 dagarna är just känslan av att inte veta vad dagen kommer bjuda på och dem spännande överraskningarna och lösningarna som måste hanteras allt eftersom äventyret fortskrider. Det är en fin balansgång att inte ”kväva” äventyret med för mycket planering samtidigt som man ändå måste ta i beaktning att det finns förberedelser att luta sig tillbaks på så att inga onödiga risker eller olyckor kan ske och att äventyret kan genomföras. Den balansgången tror jag är väldigt individuell men viktig att ha med sig.

En uppdatering kring bestigningen av Grossglockner

I inlägget innan skrev jag att jag äntligen lyckats förbereda och boka guide för toppbestigningen av Grossglockner. Detta är ett moment i äventyret som tyvärr kräver en del förberedelser då det skulle vara direkt idiotiskt att bara tro att man kan klättra upp där när det behagar. I och med att ett datum är bokat så betyder också detta att jag har en tid att passa, inte ett drömscenario direkt när man är på äventyr. Men för att se till att jag kommer komma fram i tid för att möta guiden så kommer jag få sällskap av min yngre kusin, Michael. Han bor i den österrikiska byn Brixleg och kommer följa mig längs hela etapp 3 och alltså vara med mig uppe på toppen. Michael är i god fysisk form och bergsvan så jag hoppas vi kommer kunna hjälpa varandra och ha många härliga samtal längs vägen.

Depåinnehåll och packdag

Igår blev jag äntligen klar med mina depåer som kommer innehålla allt det jag behöver längs vägen. Eftersom etapperna skiljer sig en del vad gäller terräng och utrustning så är inte alla fyra depåer identiska, vilket har spelat mig ett litet spratt vad gäller beslutsfattandet. Efter att ha kikat på bansträckningen, klurat på vilka ställen man kan äta längs vägen, eller sova i en stuga så har jag försökt att slimma min packning vad gäller mat och prylar.

Efter en del uppskattningar och gissningar så bantade jag ner antalet portioner frystorkad mat per etapp.

Efter en del uppskattningar och gissningar så bantade jag ner antalet portioner frystorkad mat per etapp.

 

En hel del nya löparkläder har behövts inhandlas för varje depå. Absolut fräckast är kompressionsplaggen från Compressport.

En hel del nya löparkläder har behövts inhandlas för varje depå. Absolut fräckast är kompressionsplaggen från Compressport.

Den absolut jobbigaste etappen är etapp 3 som innehåller toppbestigningen. Där är det nödvändigt med ett fullständigt utbyte av utrustning där löparskor blir vandringskängor med stegjärn, och klättersele och hjälm är några av alla de otympliga saker som måste konkas med. Just nu har jag inte riktigt en lösning på hur alltsammans skall fungera men jag har ju två dagar kvar.

Trots minimal packning och tuffa viktkrav så är det en del prylar som skall med.

Trots minimal packning och tuffa viktkrav så är det en del prylar som skall med.

Första etappen nerpackad i min ryggsäck väger precis över gränsen. Här har jag även 1L vatten med mig.

Första etappen nerpackad i min ryggsäck väger precis över gränsen. Här har jag även 1L vatten med mig.

Hur kan man följa äventyret?

Under äventyret kan man alltid gå in på min hemsida för att se bilder och kortare texter dag för dag kring vad som sker. Detta är möjligt eftersom jag i några områden längs vägen kommer ha täckning. Jag har även hyrt en satellittelefon (Satsleeve) som gör det möjligt att använda min smartphone via satellituppkoppling för samtal och datatrafik, dock inget billigt alternativ. Jag fick dock idag besked om att satellittelefonen som jag hyrt ankommit för sent från den tidigare användaren och att jag ev. riskerar att inte få med den alls (!!!) Det känns som en härlig utmaning att lösa tre dagar innan avfärd. Vi har redan smidigt en plan-B, men att vara på äventyr själv utan täckning och inte kunna ringa nödsamtal är en riktigt dålig idé! Förhoppningsvis ordnar vi en lösning på detta jag eller imorgon.

Förutom hemsidan så kan de som använder sig av Instagram följa mitt äventyr i bilder där. Genom ”compressportsweden” på Instagram kommer det också att finnas några härliga bilder.

Redan vinnare?

Avslutningsvis så känns det som en känslomässig seger att bara kunna lämna Sverige på Lördag och veta att jag är på väg mot mitt äventyr som föddes den 13 Januari 2015. Allt hårt arbete och tid har redan genererat så mycket lärdomar och styrka att äventyrets målgång känns som en bonus. I dessa tider är tävlingar, tider och placeringar en mätfaktor som blir allt viktigare för folk, och också utgör en stor drivkraft. Jag har själv erfarenhet av att drivas av tydliga mål men genom detta äventyr vill jag visa att samma tillfredsställelse kan fås utan krav på att jaga egots bekräftelse. Jag tror också mer och mer på att drivkrafter kan bevaras om syftet är mer känsloknutet än resultatknutet. Mig veterligen finns det alldeles för många som slutar, med vad det nu än är dem gör, när målet är uppnått.

Låt mig presentera…

De senaste dagarna har varit hektiska. Fastän det är semester så är det mycket som skall falla på plats och beslutas om. Under veckan har jag arbetat i lugn och ro utan distration då Jens är i Lofoten och springer. Det har varit produktiva dagar och som tur är så har vädret inte bjudit på så mycket sommar ändå. Jag tänkte börja detta inlägget med att presentera den slutgiltiga bansträckningen och detaljer kring toppbestigningen av Grossglockner. I slutet kommer jag berätta om två nya samarbeten som jag är mycket glad över att presentera.

Bansträckningen

Fram tills nu har min ursprungliga bansträckning haft Brixlegg som utgångspunkt, det är där jag har min släkt boendes. Från Brixlegg har sedan tanken varit att springa österut mot Saalbach och sedan vidare mot Zell am See för att där styra söder ut mot Grossglockner och vidare tillbaks. Det har varit svårt att ha ett bra verktyg att planera rutten i så att avstånd och vägval kan bli korrekta och efter många dåliga uppskattningar så klarnade bilden när jag började planera min rutt i Google Earth.

Att synkronisera alla vandringsstigar på kartan till Google Earth tog tre dagar.

Att synkronisera alla vandringsstigar på kartan till Google Earth tog tre dagar.

I tre dagar har jag suttit, med hjälp av de vandringskartor jag köpt, försökt dra ut den rutt som jag enligt kartan skall springa i Google Earth. Jag kan nu avslöja att arbetet är klart och att resultatet blev häpnadsväckande bra. Vissa ställen är dock fortfarande gråzoner, då vandringslederna är så obanade att dem inte syns på satelitbilderna, detta har jag tagit marginal för.

Den preliminära rutten var betydligt längre ca 350 Km och fick kortas av genom att stryka den röda sträckan.

Den preliminära rutten var betydligt längre ca 350 Km och fick kortas av genom att stryka den röda sträckan.

Den slutgiltiga rutten är mätt till 247 Km.

Den slutgiltiga rutten är mätt till 247 Km.

Etapperna kunde också klarläggas i och med att sträckan gick att mäta. På kartan ovan så har varje etapp fått en egen färg och jag börjar springa på den lila etappen för att avsluta med den rosa. Mittersill heter byn i dalen där start och mål kommer ske. Där har jag nu bokat ett boende tre dagar innan äventyret börjar för acklimatisering och för att kunna slutföra förberedelserna. Varje etapp kan ni se mer av på min äventyrsbeskrivning.

Bansträckningen sett över hela Österrike.

Bansträckningen sett över hela Österrike.

Toppbestigningen

In i det sista så har jag avvaktat med att boka upp bergsguide då detta innebär att man behöver kunna ange en tid och plats man skall befinna sig på. I och med att bansträckningen nu är klar så har det också blivit klart att den 22 Augusti blir dagen då jag kommer börja gå mot toppen av Grossglockner. De bergsguider som är verksamma vid Grossglockner erbjuder bara som standars att man gå upp och ner samma väg. Detta skulle bli ett problem för mig då jag vill komma över berget för att kunna springa vidare. Jag författade därför ett mail på tyska med beskrivande bilder över omständigheterna och skickade till några guider. Snabbt fick jag svar från guiderna i Kals. Efter att ha pratat med dem på telefon och rett ut några frågor så kunde dem hjälpa mig med en guide som tar mig från ena sidan till den andra. Att ensam med guide bestiga Grossglockner kostar 400 Euro. Inga småpengar, men en upplevelse jag sent kommer glömma! En guide är nu bokad för att möta mig vid start-markeringen och lämna mig vid mål-markeringen. Jag håller i skrivande stund på att försöka få med min yngre kusin, Agnes, på denna del av äventyret. Agnes har tidigare försökt att bestiga toppen med blivit tvungen att avbryta på grund av dåligt väder. Att få nå Österrikes högsta topp ihop med min Österrikiska kusin hade lyft upplevelsen ännu mer!

Övernattning sker i

Övernattning sker i stugan högst upp innan man tidigt på morognen ger sig av mot toppen.

kals_logo

Någon av dessa guider kommer förhoppningsvis ta mig till toppen.

Någon av dessa guider kommer förhoppningsvis ta mig till toppen.

Två nya samarbeten

Utöver mitt planerande av rutt så har jag även lagt en del tid på att köpa det sista prylarna för att göra utrustningen komplett. En ny ryggsäck levererades idag, den ser yrket bekväm och robust ut och kommer prövas till helgen). Det har även beställt lite småprylar som fler tältpinnar, ett kokkärl, underkläder i merinoull och annat i klädväg. och på tal om kläder och plagg så har jag även inlett ett häftigt samarbete med Compressport som gör marknadens häftigaste kopressionsplagg om du frågar mig. Första gången jag kom i kontakt med Compressport var när Niklas Grahn, som är Sveriges officiella distributör, hade en gratisprovning under ett träningspass med Trailworks. Det var också under det passet jag för första gången förstod syftet med kompressionsplagg. Tidigare har jag mest haft komprimerande vadskydd för att skydda benen mot grenar och för att det ser lite häftigt ut, men att ha ordentligt åtsittande vadskydd gav en helt annan känsla. Compressport är också kaxiga och ger två års garanti på alla sina produkter, bara det är ett skäl till att kika närmre på deras utbud tycker jag! Och gissa om jag kommer synas på berget i dessa läckra färger?

Kolla in Compressport Sverige på facebook

Compressport_R2_FLUOCompressport_sock_FLUO

Mitt andra glädjebesked är det roliga och spännande samarbete som jag inlett med fotograf Andreas Dunsäter. Andreas är en mycket kreativ och duktig fotograf som skapar magi och häftiga känslor med sina bilder. Två av Andreas verk kan ni numera se på min startsida och Om mig. Om ni vill kika mer i Andreas häftiga portfolio så är ni varmt välkomna!