IronMan 70.3 Jönköping, förberedelser

Denna helgen är jag i Jönköping för att jobba med Compressport som är sponsor till IronMan. Denna typen av jobb är något ganska nytt för mig men något jag verkligen uppskattar att göra. Det är oerhört roligt och inspirerande att få prata och omringa sig med människor som är så dedikerade och trogna sin livstil.

compressport_team

Compressport

Mina arbetsuppgifter är att prata med folk och hjälpa dem hitta rätt produkter från Compressport. Det gör att jag får spetsa min sociala kompetens och jobba med att lyssna och känna in kunden och samtidigt agera professionellt och affärsmässigt samtidigt som humöret skall vara på topp och man skall se trevlig och glad ut. Hittills har det bara varit roligt, och jag har verkligen respekt för de som jobbar med serviceyrken och befinner sig i dessa miljöer dagligen, man är trött på ett helt annat sätt efteråt.

Vid lunchtid kom den triatlet som är rankad 1 för tävlingen förbi våran monter för att skriva autografer och prata med andra triathleter. Frederik Van Lierde heter han och kommer från Nederländerna. Han har en väldigt imponerande meritlista och inna det blev en alldeles för stor folkmassa hann jag prata lite med honom och ställa några frågor.

frederik van Lierde

Mot eftermiddagen tog försäljningen fart och tiden gick verkligen fort. Morgondagens tävling börjar kl 08:55 och det blev även klart att jag fått tillstånd att fota innanför tävlingsområdet ihop med övrig press. Så nu ligger kameran på laddning och väskan packas, för morgondagen kommer bjuda på mycket roliga saker.

IronMan Mikaela

Tar äventyret slut här? (dag 2)

Om dag ett blev väldigt lyckad så kan man säga att dag två blev det också, trotts omständigheterna. Efter att ha gått upp tidigt för att vara redo för ett riktigt långpass över en av etappernas bästa delar så fick dem planerna snabbt ett slut. När jag hoppade ner i ett dike för att fylla på min vattenflaska för dagen så landade jag på en sten som vek åt sidan och helt plötsligt hade jag landat på min fot i ett mindre bra läge. Det smärtade till men jag kunde ganska snabbt stödja på foten och komma tillbaks upp på stigen.

dag2_1

Soluppgåmg kl 06:00

dag2_5

Kossorna hjälpte mig välja väg då de blockerade den ena.

Efter att ha känt efter lite under några hundra meter kom jag till ett vägskäl – bokstavligen! Antingen kunde jag ta vänster och fortsätta bort över bergsryggarna, eller så kunde jag ta en stig som skulle leda mig ner i dalen och ge mig möjligheter längre fram att ta mig upp igen. Jag stod länge och granskade kartan för att utröna hur besvärlig min tänkta väg skulle vara. Egentligen skulle det terrängmässigt vara helt OK, men desto längre än vad min fot skulle gillat. Eftersom det är många dagar kvar och jag verkligen vill komma fram till Großglockner så var beslutet egentligen inte så svårt. Jag tog vägen ner mot dalen och vid första stugan satte jag mig ner för att studera kartan mer noga. Efter noga övervägningar av terrängen och vad som hade varit bäst för min fot så beslöt jag mig för att stanna kvar i dalen och ta mig mot Hinterglem, där skulle jag fatta ett nytt beslut.

dag2_2

Fina blomlådor överallt!

 

Framme i Hinterglem så slog det mig att det bästa är att göra dagen så kort som möjligt men se till att få ett bra utgångsläge för morgondagen. Inne på turistbyrån kunde jag få hjälp med att hitta ett enklare boende i Saalbach, och här är jag nu. Imorgon kommer jag ta skidliften upp och fortsätta på i princip samma ställe som var tänkt annars. Saalbach är för övrigt ett ställe jag gärna besöker. Här träffades mina föräldrar när min far arbetade som skidlärare och byn är alltid så fin med kyrkan och bergen runtomkring.

dag2_3

Denna kyrka känner nog många igen från Saalbach.

Jag hoppas mitt ”snedsteg” var av mildare typ och att jag med lite andra vägval kan få till en hyfsad återhämtning, trots att jag vet att vila är det bästa. Jag tror att mina kompressionsstrumpor från Compressport gjort ett riktigt bra jobb genom att hela tiden vara som en förband runt foten och inte låtit den svullna. Ytterligare en bra sak med kompressionsplagg när man springer i stökig terräng! Synd att fått missa en vacker slinga idag men å andra sidan fick jag en eftermiddag i Saalbach istället. Skador är aldrig roliga men någonstans så är det sättet att tänka om, hitta ny motivation och göra saker oplanerat som gör upplevelser så mer intressanta och äventyrliga.

dag2_4

”Pannkakssoppa” är en favorit som fick slinka ner under mitt besök i Saalbach.