Många steg mot mål (dag 15)

Tidigt på morgonen vaknade jag av en blå himmel och en dal som ännu inte värmts upp av solens strålar. Med packning och utrustning stod jag redo i entrén att lämna in nyckeln när en av herrarna från Wien kom förbi. Han kunde inte låta bli att skratta när han såg mina kläder. Jag förmodar att kompressionsplagg och färglada träningskläder inte ingår i deras lite mer konservativa garderob. Han hade dock ett öppet sinne och fråga om han fick ta ett kort på mig och min utrustning.

Efter att ha lämnat huset bakom mig fortsatte jag upp i dalen. Det var oerhört vackert och väldigt rolig löpning. Solen kämpade med att nå hela vägen ner i dalen och vid 10:00 så var hela dalen upplyst och uppvärmd.

dag15_1

Solen kämpar för att nå ända ner i dalen.

När den lite mer avskilda och ensliga dalen låg bakom mig kom jag över till en dal där turistnäringen fullständigt exploderat. Familjer, hundar och pensionärer nästan stod i kö på lederna för att behagligt vandra uppför och så sin bit av utsikten. Vissa kände också viss irritation när jag kom ”springandes” och stressade dem. Men sådan hade inte jag tid att bry mig om.

dag15_4

Dags att lämna den vackra dalen bakom mig och ta mig ner på andra sidan.

Efter att ha kommit över bergsmassivet så öppnade en sjö upp sig och en stor hotellresort som hette Rudolfshütte, därifrån gick sedan en ägglift som jag snabbt förstod var anledningen till varför dalen var så fylld med folk.

dag15_2

en enormt stor och turkos sjö var mittpunkten uppe bland topparna.

Det fanns inte så mycket tid till att vara kvar uppe på berget utan jag började jobba mig neråt eftersom dalen jag skulle springa ut från var väldigt lång, stundtals tvivlade jag på om jag skulle hinna hela vägen till Mittersill.

Kl 16:00 sprang jag förbi ett övernattningsställe jag spanat ut som en plan-b om jag inte skulle hinna hela vägen. Men det kändes så nära och jag ville verkligen komma i mål. I två timmar till kämpade jag mot asfalten och den enorma värme som låg som ett lock i dalen. Lång därborta kunde jag skymta kyrktornet i Mittersill och jag visste att snart skulle allt ta slut.

Med kartan i handen och andan i halsen svängde jag tillsist in på gatan som ledde till hotellet. Dem sista stegen kändes som både de bästa och värsta stegen på hela äventyret.

Helt plötsligt tog det bara slut, jag behövde inte springa mer! Det tog ett tag innan det sjunk in i mig att mitt äventyr var klart och att jag var i mål, det var både glädjande och ledsamt på samma gång. När andan lagt sig gick jag in för att möta familjen som drev hotellet, dem var glada över att se mig och började förhöra mig om allt möjligt, även ett glas kallt vatten sveptes.

Under resten av kvällen tog jag det lugnt på hotellet och vilade benen ihop med en fantastisk måltid. Därefter vände jag ner mig i duntäcket och somnade.
Att äventyret är avklarat känns väldigt roligt men framförallt känns det skönt att kunna sätta punkt efter åtta månader av förberedelser och planering och veta att det går att förvandla en tanke till verklighet bara man har har viljestyrkan!

Nu skall jag umgås med Jens här nere några dagar innan vi vänder hemåt med bilen och sedan börjar en spännande höst på Sigma Industry West!

Blöta insikter (dag 13 + 14)

Efter att ha sovit ut ordentligt i Kals var det dags att påbörja den sista och fjärde etappen av äventyret!

Efter att ha dragit på mig en ny merino-tröja och den sista uppsättningen av kompressionsplagg från Compressport lämnade jag Kals med för en gångs skull oerhört lätt packning.Väderprognosen sa ihållande regn i två dagar och det blev genast klart för mig att jag behövde planera om min rutt. Så många alternativ fanns dock inte och efter den 13:e dagens kortare etapp på bara ca 8 km kom jag fram till Kalser Tauernhütte som var sista övernattningsmöjligheten innan bergsmassivet.

dag13-14_3

Vägen upp var vacker och aningen svårtillgänglig.

dag13-14_1

Kalser Tauernhutte är byggt i sten och ligger helt avskiljt i dalen, långt från närmsta by.

Kalser tauernhütte var ett väldigt enkelt men mysigt ställe som förr användes av bergsguiderna kring Großglockner som skyddshytta. Idag är den dock morderniserad lite och man kan som gäst bo i både rum eller på madrass på vinden. Min vistelse där blev i ett av rummen.

dag13-14_2

Det enkla men mysiga rummet blev min borg i nästan två dagar. det gav mycket tid för tankar och vila.

Dagen därpå efter frukost packade jag väskan för att bege mig vidare men blev stoppad av en österrikare från Wien som tyckte jag skulle tänka om. Han hade helt rätt, vilket jag insåg, men jag var för ivrig att komma vidare och mot mitt slutmål helt enkelt.

Dagen spenderades sedan under täcket lyssnandes på en ljudbok medan regnet smattrade på rutan och vinden ven runt det lilla stenhuset. Till kvällen åt jag middag och blev inbjuden att sitta hos männen från Wien. Det var trevligt och dem var mycket nyfiken på vilken prick jag var som härjade alldeles ensam i bergen med för lite kläder.

Dagen efter skulle lova bättre väder och efter så mycket vila under två dagar såg jag fram emot att få sätta fart mot Mittersill igen.