I glaciärens spår (dag 10)

Efter 2h vandringen från Heiligenblut till stället där vi bor, tog vi oss en bit mat innan vi installerade oss på rummet. Huset vi bor i är av sten och ägarna verkar vara snåla med värmen så inga element är igång, när vi kom till våra rum så var det minst lika kallt där som ute. Jag såg så mycket fram emot att få byta till rena kläder så jag var först med att paxa duschen. Efter en lång väntan på varmvatten insåg jag att det inte skulle bli så mycket varmare och den efterlängtade duschen blev en express-dusch med efterföljande huttringar då jag uppskattar att det var ungefär 11 grader varmt i duschrummet, min lilla microfiberhandduk öste inte värme mot mig heller. Direkt efter duschen tog jag bokstavligen skydd under duntäcket i sängen och ungefär 2h senare hade jag återfått normal kroppstemperatur igen. På något vis kan jag ändå tycka att det tillhör sin charm. Vad är lite obehag värt för att få kunna duscha sig ren? Jag har flera gången de senaste dagarna insett att vi är så intoleranta mot obehag, allt skall hela tiden vara så behagligt! Vad lär vi oss av det? Ingenting – vi bara försvagas och blir sköra istället för tåliga och motståndskraftiga. Jag vill vara tålig och motståndskraftig, det är lite därför jag befinner mig där jag är just nu, för att jag vill känna på lite obehag och se vad som händer och hur farligt det egentligen är.

Natten som gick var lika kall den, det krävdes extra mycket viljestyrka att rycka undan täcket och kliva upp på morgonen men upp och ut ville jag ju! Efter frukosten begav vi oss iväg på vår dagsutflykt, Michael tog ryggsäcken så jag fick ledigt från konkandet. Vi ville till en topp som hette Spielmann som var 3027m hög. Uppe bland bergen var vädret växlande, jag fick några skymtar av Grossglockner och det började kännas i magen att det är nära.

På vår vandring mötte vi nästan ett månlandskap, en glaciär hade lämnat efter sig stenar, grus och allra längs ner en sjö. Vackert men också en tankeställare om hur vårt sätt att leva behagligt, gör det desto mer obehagligt för naturen.

dag10_1

På väg upp passerade vi denna vackra glaciärsjö, någon glaciär syntes tyvärr inte till.

Uppe på toppen snöade det lätt och det var tur vi hade både tjocka jackor, mössa och vantar för det behövdes. Dagens topp var en bra övning inför morgondagen färd mot den riktiga toppen!

dag10_2

På toppen var sikten obefintlig men lite is på stenarna skymtades.

 

Vi avslutade dagen med en trevlig middag på boendet och la oss i tid så vi skulle bli ordentligt utvilade och starka inför morgondagen.

Ompackning och sällskap (dag 9)

Igår eftermiddag gjorde jag några försök att ringa till kontoret i Kals för att höra kring vår topptur. Dessvärre kom jag aldrig fram, senare visade det sig dock att Michael hade ring och fått OK för bestigning den 22:e, det känns riktigt kul!
Imorse när jag gick ner för att äta frukost satt Michael redan där, jag hade trott han skulle komma redan kvällen innan, vilket han också gjorde, men vägbommen där man betalar vägskatt hade stängt och i området finns ingen mobiltäckning. Stackars Michael fick sova natten i bilen men det verkar inte gått någon nöd på honom!
Efter frukosten så var urpsrungsplanen att ge oss av upp över Hoher Sonnenblick, ett bergsmassiv på ca 3000 meters höjd, men utanför fönstret låg molnen och dimman tät och prognosen som lovat bättre väder, höll återigen inte! Vägen framför oss skulle också ta ca 10h och vissa delar skulle bitvis vara ordentligt besvärliga.
Det var egentligen inte så mycket att orda om, det skulle vara oklokt att försöka övervinna naturens krafter och ge sig av, istället packade vi ihop och begav oss mot bilen. Det kändes riktigt trist att utanför bilfönstret se de platser jag kämpat mig förbi och på bara några minuter så kändes det som om flera dygn spolats tillbaks. Vi körde in i nästa dal vid Kaprun och mot den kända vägen upp mot Grossglocknermassiven, utsikten var blygsam, som mest såg man vägen efter nästa kurva, allt annat var vitt och temperaturen var ynka 4 grader.

dag 9_2

Bilen tog oss tyvärr till Heiligenblut.

På andra sidan berget fick vi dock nya förhoppningar, vid horisonten skymtade blå himmel och kanske skulle vädret ändå ordna upp sig? I Heiligenblut fick vi hjälp med att hitta parkering till bilen och även ställen där vi kunde bo. Michael hade en ordentlig utrustning med sig och jag fick äntligen packa om och fylla på min ryggsäck med nya förnödenheter. Mest glad var jag över nya kläder!!

dag9_4

Ompackning på en parkering. Hoppas rätt grejor kommer med!

dag9_3

Michael och jag på en vacker utsiktplats med Heiligenblut i bakgrunden.

Från Heiligenblut gick vi sedan ca 2 1/2 h upp till foten av Grossglockner där vi tidigt på Lördag skall bege oss iväg för att möta guiden. Imorgon säger prognosen halvtaskigt väder så vi kommer förmodligen bege oss iväg på en dagstur med lite mindre packning och förhoppningsvis får lite härliga vyer.

dag9_1

När molnen lättade fick jag äntligen en skymt av toppen!

Det känns så märkligt att vara på en plats där man vet att det är så extrem miljö men allt man ser är moln och dimma. Jag hörde dessutom att ett högtryck parkerat över Sverige, vilket förklarar varför det svenska sommarvädret plötsligt dök upp här.