Sista förberedelserna innan äventyret

Semestern har börjat sedan en vecka tillbaka men med bara några veckor kvar till start så finns mycket kvar att göra. Vi har kastat loss med vår seglbåt och styrt norrut och i skrivande stund befinner vi oss inblåsta i Ekenäs hamn på Sydkoster. Det fina med att befinna sig till havs är det oändliga möjligheterna till träning och trots att sol och bad ofta lockar, får den fantastiska miljön kreativiteten att flöda.

En mulen start

Trots jämnmulen himmel och en termometer som visade strax över 15 graderstrecket så tog jag chansen att få några kilometrar i benen på den vackra ön Åstol som tonar upp sig vid Hakefjordens mynning. Åstol är inte så stor till ytan och ett varv runt ön avverkade man snabbt, om man inte stannade för att kolla på den imponerande utsikten. För den som vill utforska Åstol närmre så kan man den 11 Juli delta i Åstol Runt som är en Auqathlon, dvs man simmar först och springer därefter. Löpningen på Åstol blev en bra start på dagen och slutet på det gråa vädret.

trailrun_astol

En bild på ett mulet Åstol gjorde sig bättre i svartvitt.

 

Bansträckningen

Innan jag hoppade på segelbåten så kom en leverans med kartor som jag beställt över nätet. Jag fick ett bra tips från min släkting i Brixlegg under förexpeditionen om vilka som gör bra kartor i området. Eftersom jag bytt strategi angående navigeringen och övergett navigering via gps till förmån för hederlig kartläsning, kändes det skönt att få sitta ner i lugn och ro och kika på lämpliga leder och vägar.

Att planera bansträckningen kräver koncentration (och en dunke vatten för att släcka törsten i solen).

Att planera bansträckningen kräver koncentration (och en dunke vatten för att släcka törsten i solen).

Ett mål är att undvika dalgångarna så mycket det är möjligt och förlägga löpningen uppe på bergskammarna. Detta kommer såklart behöva avvägas på plats eftersom sikt och väderförhållanden kommer styra mina beslut. När jag kikade på kartorna, som är sju till antalet, så upptäckte jag givetvis att det fanns ett glapp över ett området som jag behöver korsa. Så tillbaks ut på nätet får det blir för att leta fram en karta även här.

Sju kartor var tydligen inte tillräckligt.

Sju kartor var tydligen inte tillräckligt.

Förutom löpträning

Via Annika som är medlem i bergslöparna fick jag en fin löpslinga skickad till mig som jag kunde ladda ner och springa efter via min klocka, om jag skulle ha vägarna förbi Resö söder om Strömstad. Givetvis hamnade vi på Resö för att bunkra och då snörde jag på mig skorna och begav mig ut efter slingan.

Bra och mycket vristträning i att hoppa på alla stenar.

Bra och mycket vristträning i att hoppa på alla stenar.

Fina stränder fanns det gott om på Resö, trots att det är så långt norrut i Bohuslän.

Fina stränder fanns det gott om på Resö, trots att det är så långt norrut i Bohuslän.

Originalslingan var ca 24 km lång och det blev att jag modifierade den och kom tillbaks till båten redan efter 17 km. Jag kan starkt rekommendera denna fantastiska slinga som bjuder på havsutsikt och härliga badvikar 90% av sträckan. Här kan du hämta en gpx-fil och ladda ner i din klocka om du är i närheten.

När man har havet som närmsta granne och öarna inte är större än någon kilometer i diameter så får man träna sin kondition på andra sätt. Efter den fridykningskurs, jag tidigare på sommaren genomförde, kändes det därför extra spännande att få kliva i våtdräkten och spänna på sig viktbältet för att med ett andetag utforska det som fanns under ytan. Fridykning kan tyckas inte vara så fysiskt påfrestande men faktum är att det är ren och skär anaerobträning, dvs muskler som skall arbeta utan syre, eller med minimal tillgång till det. Då vattentemperaturen nu masat sig upp till 15, nästan 16 grader, så var djupet fullt med brännmaneter i både röda och blåa färger. Trådarna följde som en slöja efter och det var stundtals svårt att slappna av och finna lugn i en så fascinerande men samtidigt ogästvänlig miljö.

Redo för undervattensträning

Redo för undervattensträning

...på väg ner

…på väg ner

Lite tid ägnades också åt vanlig snorkling.

Lite tid ägnades också åt vanlig snorkling.

När vi också blev inblåsta här på Koster så passade vi på att pröva på lite skärgårds-surf. På andra sidan ön, där land möter öppet hav, fann vi en liten vik där det kunde vara okej att surfa. Vi hyrde cyklar och trampade iväg med vår utrustning och fick sedan några härliga timmar på vattnet men mycket mycket vind. Byarna mätte 15 m/s och vågorna välde, utan ursäkter, rakt in över land. Surf får också anses vara en del i träningen, om inte annat så är det vansinnigt kul!

Kitesurf på Sydkoster i Brevik.

Kitesurf på Sydkoster i Brevik.

Att planera för det oplanerade

Under mitt senaste löpäventyr som var en tre-dagars tur längs Bohusleden så upptäckte jag vid hemkomsten att min ryggsäck fått en reva längs ryggslutet. Eftersom materialet är av lättaste vikt blir konsekvensen också att det blir oerhört skört. Jag kan inte på rak arm säga hur revan uppstått men om detta är resultatet efter endast sammanlagt 6 dagars löpning så kan man börja ifrågasätta om ryggsäcken kommer hålla måttet under äventyret. Jag valde därför att reklamera ryggsäcken och fick för några dagar sedan reda på att reklamationen gått igenom, dessvärre var ryggsäcken slut och frågan blir nu om jag skall försöka jaga fatt i en likadan eller pröva något nytt? Positivt är att jag ev. har upptäck att ryggsäcken inte håller för mig , och detta innan äventyret börjat. Negativt är att jag lagt en hel del tid på att springa in ryggsäcken och hitta bra sätt att packa den på. Jag har börjar leta efter alternativa ryggsäckar och det ser ut som om det ändå kan bli en bra lösning tillslut. När oplanerade saker inträffar suger det energi och tar kraft från det som egentligen är viktigast. Utan att man är medveten om det så förstorar man problemen och förminskar lösningarna, ni känner säkert igen er? Detta fenomen är en av några saker som jag är nyfiken på att se hur jag kommer hantera under äventyret då fler oplanerade händelser garanterat kommer inträffa.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av en fantastisk bild som sammanfattar och beskriver väldigt väl hur jag ser på livet. Utan molnen på himlen och diset i horisonten så hade nog många uppfattat bilden som en ”perfekt” solnedgång. För mig är det just molnen på himlen och diset i horisonten som gör livet så spännande och dramatiskt, precis som på bilden. Det vi ser som ”defekt” är det som bär med sig den extra ”kryddan” i våra liv som gör det minnesvärt och intressant. Så nästa gång du fotar en solnedgång, vänta inte på att den skall bli ”perfekt” för det är den redan!

Mystisk solnedgång utanför Kosteröarna.

Mystisk solnedgång utanför Kosteröarna.

Utrustning har anlänt!

En för mig ny men väldigt spännande del i att genomföra mitt äventyr är planering av utrustningen. Ganska tidigt kunde jag spalta ner en utrustningslista i stora drag, men för att göra den mer detaljerad har ett antal timmar lagts på research för att till sist ha en så optimal packlista som möjligt, och än är den långt ifrån komplett. Just nu börjar en del av prylarna anlända och det är lite som julafton kan man säga. Att stå med sakerna i händerna är också ett tecken på att tiden börjar närma sig!

Mitt nya hem

Från allra första början var utgångspunkten för äventyret att jag skall vara självständig i så stor mån som möjligt. Det betydde konkret att jag ville undvika springa längs en bansträckningen med hänsyn till övernattningshytter, hotell eller andra boendeformer som inte var flyttbara. Lösningen blev därför att ha mitt hem i ryggsäcken! Mitt val föll tillslut på ett tält av tillverkaren Exped och deras superlätta solo-tält Vela 1. Tältet är inte det lättaste och mest kompakta på marknaden men samtidigt så söker jag mer än ett regnskydd för min sovsäck (ungefär så kan man beskriva de allra lättaste solo-tälten jag hittat). Jag förväntar mig att stöta på blandad väderlek och då känns det bra att ha varit lite mer generös med det som skall vara min borg under två veckor.

En provresning av tältet blev helt enligt förväntningarna.

En provresning av tältet blev helt enligt förväntningarna.

Vela 1 erbjuder ett generöst utrymme i innetältet där man även kan sitta upp, vilket är skönt om man måste stanna ”inne”. Tältet har även en stor absid som möjliggör matlagning och torkning av kläder. Tältet känns helt enkelt som en bra kompromiss mellan komfort och vikt och jag ser fram emot att bo där.

 

Godnatt sömn eller god nattsömn?

Minst sagt kommer kroppen och huvudet att skrika efter återhämtning och vila under mina dagar på berget. Det är svårt att såhär i civilisationens mitt föreställa sig hur kroppen kommer reagera på att inte få möjlighet att borra ner sig i tjocka madrasser med tempurkudde och ett värmande duntäcke ovanpå. Samtidigt tror jag att den fysiska ansträningen är ett ganska ordentligt sömnpiller, men inte under vilka förhållanden som helst! Att finna rätt sovsäck och liggunderlag har därför varit ett äventyr i sig, men nu är dem äntligen här! Sovsäcken är en W´s Helium 400 från Mountain Equipment och liggunderlaget Inertia O Zon från Klymit. Bägge med stor omtanke kring vikten utan att kompromissa med komforten. Packstorleken har också haft ett finger med i spelet då det i slutändan måste få plats i ryggsäcken för att göra någon nytta.

Visst ser det ut som man kan sova gott i denna?

 

Min sovsäck är en dammodell anpassad för våran kroppsfigur med en härlig Indigo-blå färg.

Min sovsäck är en dammodell anpassad för våran kroppsfigur med en härlig Indigo-blå färg.

Packstorleken för sovsäcken är riktigt bra, här ligger den bredvid ett värmeljus.

Packstorleken för sovsäcken är riktigt bra, här ligger den bredvid ett värmeljus.

ozone_blue

Liggunderlaget Inertia O Zone är en av deras mer komfortabla varianter.

På menyn

Det är säkert ingen överraskning att mina strapatser i bergen begränsar mina möjligheter till kulinariska utsvävningar. Jag skall förmodligen vara mer än nöjd om jag lyckas få i mig tillräckligt med näring och energi för att hålla kroppens maskineri igång och även ha en fungerande matsmältning. Smak och kvalitet är något jag gärna inte kompromissar med i vardagen och att ha en smarrig måltid att se fram emot kan göra under för psyket när påfrestningarna är stora. Med detta i åtanke så är jag splittrad över hur jag skall försöja mig med föda. Frystorkad mat är det givna svaret om man ser till vikt och volym, men smaken, konsistensen och risken för en mage som ballar ur har fått mig att leta efter alternativ. En bättre variant på mat som jag smakat, som fortfarande är kompakt, är redan färdiglagad mat som vakumförpackats. Nackdelen är den extra vikt i form av vatten som man släpar med, frågan är om den är värt det i förbättrad smak och njutning?

Eftersom jag ständigt tjatar om vikten på packningen så har ni kanske räknat ut att jag inte kommer att springa med två ICA-kassar i vardera hand. Tanken är att packningen bara skall rymma förnödenheter för 2-3 dagar åt gången och att jag längs bansträckningen kan fylla på via depåer som jag i förväg placerat ut. Det innebär att jag behöver skapa mat-paket som innehåller ca 2 frukostar, 2 luncher, 2 middagar, energibars och snacks och därtill kommer även vatten som jag hoppas kunna ta längs vägen. Oavsett vilket form maten tas med i så kommer den behöva hettas upp, för detta har jag mitt gaskök, Primus Eta Express som kanske möter konkurrens med Esbit´s kök CS858HA som drivs av bränsletabletter. Vilket kök jag slutligen kommer använda återstår att se.

Ett gasdrives kök men tyngre.

Primus Eta Express väger mer men är gasdrivet.

Ett lättare kök som drivs med bränsletabletter.

Esbit CS858HA är ett lättare kök som drivs med bränsletabletter.