Sista förberedelserna innan äventyret

Semestern har börjat sedan en vecka tillbaka men med bara några veckor kvar till start så finns mycket kvar att göra. Vi har kastat loss med vår seglbåt och styrt norrut och i skrivande stund befinner vi oss inblåsta i Ekenäs hamn på Sydkoster. Det fina med att befinna sig till havs är det oändliga möjligheterna till träning och trots att sol och bad ofta lockar, får den fantastiska miljön kreativiteten att flöda.

En mulen start

Trots jämnmulen himmel och en termometer som visade strax över 15 graderstrecket så tog jag chansen att få några kilometrar i benen på den vackra ön Åstol som tonar upp sig vid Hakefjordens mynning. Åstol är inte så stor till ytan och ett varv runt ön avverkade man snabbt, om man inte stannade för att kolla på den imponerande utsikten. För den som vill utforska Åstol närmre så kan man den 11 Juli delta i Åstol Runt som är en Auqathlon, dvs man simmar först och springer därefter. Löpningen på Åstol blev en bra start på dagen och slutet på det gråa vädret.

trailrun_astol

En bild på ett mulet Åstol gjorde sig bättre i svartvitt.

 

Bansträckningen

Innan jag hoppade på segelbåten så kom en leverans med kartor som jag beställt över nätet. Jag fick ett bra tips från min släkting i Brixlegg under förexpeditionen om vilka som gör bra kartor i området. Eftersom jag bytt strategi angående navigeringen och övergett navigering via gps till förmån för hederlig kartläsning, kändes det skönt att få sitta ner i lugn och ro och kika på lämpliga leder och vägar.

Att planera bansträckningen kräver koncentration (och en dunke vatten för att släcka törsten i solen).

Att planera bansträckningen kräver koncentration (och en dunke vatten för att släcka törsten i solen).

Ett mål är att undvika dalgångarna så mycket det är möjligt och förlägga löpningen uppe på bergskammarna. Detta kommer såklart behöva avvägas på plats eftersom sikt och väderförhållanden kommer styra mina beslut. När jag kikade på kartorna, som är sju till antalet, så upptäckte jag givetvis att det fanns ett glapp över ett området som jag behöver korsa. Så tillbaks ut på nätet får det blir för att leta fram en karta även här.

Sju kartor var tydligen inte tillräckligt.

Sju kartor var tydligen inte tillräckligt.

Förutom löpträning

Via Annika som är medlem i bergslöparna fick jag en fin löpslinga skickad till mig som jag kunde ladda ner och springa efter via min klocka, om jag skulle ha vägarna förbi Resö söder om Strömstad. Givetvis hamnade vi på Resö för att bunkra och då snörde jag på mig skorna och begav mig ut efter slingan.

Bra och mycket vristträning i att hoppa på alla stenar.

Bra och mycket vristträning i att hoppa på alla stenar.

Fina stränder fanns det gott om på Resö, trots att det är så långt norrut i Bohuslän.

Fina stränder fanns det gott om på Resö, trots att det är så långt norrut i Bohuslän.

Originalslingan var ca 24 km lång och det blev att jag modifierade den och kom tillbaks till båten redan efter 17 km. Jag kan starkt rekommendera denna fantastiska slinga som bjuder på havsutsikt och härliga badvikar 90% av sträckan. Här kan du hämta en gpx-fil och ladda ner i din klocka om du är i närheten.

När man har havet som närmsta granne och öarna inte är större än någon kilometer i diameter så får man träna sin kondition på andra sätt. Efter den fridykningskurs, jag tidigare på sommaren genomförde, kändes det därför extra spännande att få kliva i våtdräkten och spänna på sig viktbältet för att med ett andetag utforska det som fanns under ytan. Fridykning kan tyckas inte vara så fysiskt påfrestande men faktum är att det är ren och skär anaerobträning, dvs muskler som skall arbeta utan syre, eller med minimal tillgång till det. Då vattentemperaturen nu masat sig upp till 15, nästan 16 grader, så var djupet fullt med brännmaneter i både röda och blåa färger. Trådarna följde som en slöja efter och det var stundtals svårt att slappna av och finna lugn i en så fascinerande men samtidigt ogästvänlig miljö.

Redo för undervattensträning

Redo för undervattensträning

...på väg ner

…på väg ner

Lite tid ägnades också åt vanlig snorkling.

Lite tid ägnades också åt vanlig snorkling.

När vi också blev inblåsta här på Koster så passade vi på att pröva på lite skärgårds-surf. På andra sidan ön, där land möter öppet hav, fann vi en liten vik där det kunde vara okej att surfa. Vi hyrde cyklar och trampade iväg med vår utrustning och fick sedan några härliga timmar på vattnet men mycket mycket vind. Byarna mätte 15 m/s och vågorna välde, utan ursäkter, rakt in över land. Surf får också anses vara en del i träningen, om inte annat så är det vansinnigt kul!

Kitesurf på Sydkoster i Brevik.

Kitesurf på Sydkoster i Brevik.

Att planera för det oplanerade

Under mitt senaste löpäventyr som var en tre-dagars tur längs Bohusleden så upptäckte jag vid hemkomsten att min ryggsäck fått en reva längs ryggslutet. Eftersom materialet är av lättaste vikt blir konsekvensen också att det blir oerhört skört. Jag kan inte på rak arm säga hur revan uppstått men om detta är resultatet efter endast sammanlagt 6 dagars löpning så kan man börja ifrågasätta om ryggsäcken kommer hålla måttet under äventyret. Jag valde därför att reklamera ryggsäcken och fick för några dagar sedan reda på att reklamationen gått igenom, dessvärre var ryggsäcken slut och frågan blir nu om jag skall försöka jaga fatt i en likadan eller pröva något nytt? Positivt är att jag ev. har upptäck att ryggsäcken inte håller för mig , och detta innan äventyret börjat. Negativt är att jag lagt en hel del tid på att springa in ryggsäcken och hitta bra sätt att packa den på. Jag har börjar leta efter alternativa ryggsäckar och det ser ut som om det ändå kan bli en bra lösning tillslut. När oplanerade saker inträffar suger det energi och tar kraft från det som egentligen är viktigast. Utan att man är medveten om det så förstorar man problemen och förminskar lösningarna, ni känner säkert igen er? Detta fenomen är en av några saker som jag är nyfiken på att se hur jag kommer hantera under äventyret då fler oplanerade händelser garanterat kommer inträffa.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av en fantastisk bild som sammanfattar och beskriver väldigt väl hur jag ser på livet. Utan molnen på himlen och diset i horisonten så hade nog många uppfattat bilden som en ”perfekt” solnedgång. För mig är det just molnen på himlen och diset i horisonten som gör livet så spännande och dramatiskt, precis som på bilden. Det vi ser som ”defekt” är det som bär med sig den extra ”kryddan” i våra liv som gör det minnesvärt och intressant. Så nästa gång du fotar en solnedgång, vänta inte på att den skall bli ”perfekt” för det är den redan!

Mystisk solnedgång utanför Kosteröarna.

Mystisk solnedgång utanför Kosteröarna.

Bohusleden i trailskor

Glad midsommar allihopa! Hoppas dansen, sillen, stången och gubbarna var till stor belåtenhet. Det var inte första gången som jag valde att avvika från traditionerna och uppleva det svenska sommarsolståndet lite mer avskiljt och naturnära men denna midsommar hade jag dessutom synnerliga skäl. Eftersom det bjöds på en extra ledig dag, utöver lördag och söndag, kom jag snabbt på idén att jag kunde ta och avverka några etapper på den sköna Bohusleden med full expeditionspackning.

Ljungskile och hemåt

Under veckan som gick växte idén fram om att ta midsommarhelgen till ett trail-camp. Eftersom det inte blivit några ordentliga pass sedan ”skatås ryggar” kändes det på sin plats att byta ut sill och nubbe mot lite skoskav och frystorkad mat. Bohusleden sträcker sig från södra Göteborg (Lindome) upp till Strömstad, en sträcka på hela 37 mil i naturskön miljö och mycket att se på vägen.

Bohusleden sträcker sig från södra Göteborg till Strömstad och är väl märkt med orangea skyltar.

Bohusleden sträcker sig från södra Göteborg till Strömstad och är väl märkt med orangea skyltar.

Efter att ha kikat igenom etapperna runt göteborgstrakten så föll mitt val tillslut på att ta bussen till Ljungskile och där jobba mig hemåt genom att springa etapp 11, 10, 9, 8 och 7 som avslutas i Kungälv. Sträckan skulle innebära lite över 20 km om dagen och givetvis skulle tält, mat och andra förnödenheter rymmas i packningen.

Små mål

09:27 stannade bussen i Ljungskile men för att kunna ansluta till Bohusleden var jag först tvungen att ta mig till Vassbosjö. På kartan såg avståndet inte jättelångt ut men väl framme i Vassbosjö hade jag redan avverkat 8km. Jag började stressa upp mig över att klockan hade började ticka på och att jag hade ytterligare 20 km att avverka innan jag kunde slå läger. Den typen av tankar tar väldigt mycket onödig energi till väldigt liten nytta och då det gäller att kunna styra sitt tänkande i en annan riktning. En strategi jag hade för att klara detta var att bryta ner mina mål ordentligt. Från att mitt mål var att springa från Ljungskile till Kungälv, bröt jag ner det till att bara ta mig till starten av leden. Under vägen bröt jag ner det ytterligare till att endast fästa blicken på en fast punkt i horisonten (typ ett hus) och springa mot den. Efter några brottningsmatcher med mina tankar lyckades jag bemästra uppgiften.

Någon typ av mossa bredde ut sig om en fluffig madrass i skogen.

Någon typ av mossa bredde ut sig om en fluffig madrass i skogen.

Dag 1

Först dagens löpning kändes över förväntan, trots att det blev ca 8km längre. Det tog ett tag innan ryggsäcken kändes behaglig på ryggen, hur behagligt det nu kan bli med 7 kg som skumpar omkring. Ett orosmoment som växte fram under dagen var hur vattenförsörjningen skulle gå till. I Österrike kunde man ta vatten ur bäckarna men här kändes inte det som ett säkert alternativ. Min flaska rymde 1L och denna mängd försvann snabbt. Jag hade fått tipset att ta vatten och koka från sjöarna, men jag var dum nog att inte ta med en full behållare med gas vilket gjorde att jag tvingades vara mycket restriktiv med vattnet (och gasen). Att springa och vara törstig, i kombination med stressen över att inte veta när man kan fylla på vatten, var en ganska obehaglig känsla. Jag visste att jag inte skulle komma att dö av vätskebrist så det var egentligen bara att springa på och uthärda känslan. Tre kilometer från slutet på dagens etapp sprang jag förbi ett litet torp. Jag såg en man som klippte gräsmattan och gick fram och frågade om jag kunde få fylla på med vatten. Till min förvåning kom inget självklart ja, utan det var först när jag förklarat vartifrån jag kom och vart jag skulle som mannen ropade på sin fru som gick och fyllde på flaskan. Jag tackade så mycket och gissade att han var trött på alla vandrande tyskar som dagligen passerade hans torp och bad om vatten.

Tältplatsen hade första parkett ut mot sjön, en eldstad och klädstock fanns också.

Tältplatsen hade första parkett ut mot sjön, en eldstad och klädstock fanns också.

Vid en en vacker gnistrande sjö mitt i skogens djup, och endast med fåglarnas kvitter fann jag till slut en stenavsats där jag reste mitt tält. Kvällen var ljus och ljummen och jag fick tid att stretcha, äta, yoga och läsa ur min bok innan jag kröp ner i sovsäcken och la midsommaraftonen bakom mig.

Dag 1 avslutades med en stund av total medveten närvaro.

Dag 1 avslutades med en stund av total medveten närvaro.

En bok fick plats i ryggsäcken under denna tur. Här ett minnesvärt kapitel om närvaro.

En bok fick plats i ryggsäcken under denna tur. Här ett minnesvärt kapitel om närvaro.

På den lilla udden i sjön slog jag läger.

På den lilla udden i sjön slog jag läger.

Dag 2

Precis som alla andra, tog jag midsommardagens morgon till att få en liten sovmorgon efter alla ansträngningar dagen före. Innan frukost, som bestod av Blå Bands risgrynsgröt med hallon, mjukade jag upp och stretchade kroppen med några enkla yoga-övningar. Mina skor och strumpor hade inte hunnit torka men det gjorde inte så mycket eftersom det strax därpå skulle bli leriga och blöta igen.

Att gå från varma ullsockor till blöta, illaluktande skor var inte dagens höjdpunkt.

Att gå från varma ullsockor till blöta, illaluktande skor var inte dagens höjdpunkt.

Löpningen dag 2 var betydligt jobbigare. Möjligen hade det att göra med den gassande solen och första dagen med ordentliga temperaturer, en annan faktor kan ha varit att jag gjorde en kartmiss. Bohusleden är märkt med orangea markeringar som är extremt enkla att följa, tack vare detta blev avstånden till att jag läste på karta följaktligen längre och mitt under dagen missade jag vart jag befann mig helt enkelt. Jag trodde jag var betydligt längre fram än vad jag i själva verket var. Vattnet var dessutom på väg att ta slut – igen. Denna gången skymtade jag inte heller några hus i närheten eftersom jag befann mig i Svartedalens naturreservat.

Svartedalens naturreservat var otroligt vackert.

Svartedalens naturreservat var otroligt vackert.

Det var först på eftermiddagen som det gick upp för mig att jag hade misstagit min position och att sedan ställa om mig på att ha en bra bit kvar på sträckan var ett tungt besked. Men som med alla bakslag så kommer sedan framgången. I en glänta vid stigens slut såg jag ett sommartorp och när jag kom tillräckligt nära såg jag även att en bil stod parkerad där. Ivrigt joggade jag fram för att mötas av en lite förvånad familj som äter middag men dem visade mig genast till vattenkranen när jag höll upp min flaska. Aldrig tidigare hade vatten smakat så gott!! Efter ytterligare en timme till fots slog jag läger vid en stenhäll vid en sjö. Dagens långpass medförde också att jag behövde plocka bort fem stycken fästingar som kalasade på mina ben. Detta fick mig att inse att en vaccination mot TBE kan vara på sin plats!

När löpningen var över började arbetet med att plocka fästingar.

När löpningen var över började arbetet med att plocka fästingar.

Omöjligt att få strumporna rena, men torra gick nästan.

Omöjligt att få strumporna rena, men torra gick nästan.

Dag 3

07:00 var det dags att kliva upp. Efter gårdagens långa strapatser var jag inte på humör att ha ytterligare en lång dag. Dessutom hade jag beställt upphämtning i Kungälv kl 16:30. Efter frukosten kom en lite skur men annars klarade jag mig fint från regn och oväder. Att resa tältet och packa upp och likaså att riva det och packa ner började kännas som en ren rutin. Att hålla koll på sina grejer och hitta smarta sätt att stuva det i ryggsäcken sparade många minuterar och stunder av frustration och kommer vara guld värt under äventyret. Första biten på dagens etapp avverkades i ett nafs. Medans jag sprang fylldes jag av ideér och tankar på saker jag vill göra och jag tänkte knappt på att jag ansträngde mig. Men framåt dagen blev ivern att komma fram så stor att varje backkrön eller fälld trädstam på leden gjorde mig helt matt. Vattenbristen var inte lika påtaglig och ungefär halvvägs sprang jag förbi en hembygdsgård som hade en pump för törstiga vandrare.

Jag kom två dagar försent till midsommarfirandet.

Jag kom två dagar försent till midsommarfirandet.

Vid pumpen lyckades jag även med konststycket att välta min  ryggsäck över vattenflaskan som tömdes på innehåll. Efter den incidenten skapade jag regeln att aldrig lämna en flaska utan ett ordentligt fastsatt lock. Som tur var fanns mer vatten att hämta ur brunnen.

Vid en hembygdsförening norr om Kungälv fanns en pump för dricksvatten.

Vid en hembygdsförening norr om Kungälv fanns en pump för dricksvatten.

Lärdommar

Fastän man börjar känna sig van så är det hela tiden nya erfarenheter som dyker upp. Största lärdomen denna gång var att hantera törsten och vattentillgången. Känslan av törst när man anstränger sig hårt är ganska obehaglig, munnen och läpparna blir torra och man kan känna lätt huvudvärk, samtidigt vet man att man inte faller ihop och dör vilket gör att man bara behöver lära sig att stå ut med den obehagliga känslan. Detta tror jag inte så många i Sverige idag får träna på eftersom tillgången på vatten är så självklar för de flesta av oss. Att även hitta tjänligt vatten som går att dricka är en lärdom jag tar med mig. Vatten i sjöar och vattendrag går fint att dricka om det är rent från partiklar och kokas först. Eftersom jag passerade många sjöar och vattendrag så fanns alltid vattnet där även om jag inte hade råd med gas för att koka det. Mitt knep blev därför att badda vatten i ansiktet så att man fick en svalkande känsla. Även att aldrig tömma flaska helt utan spara några centiliter gjorde att jag visste att vid ett riktigt nödfall så skulle några klunkar finnas där.

Vid svarte mosse i Kungälv kunde jag äntligen dra ner på taken och förklara trailcampen avslutad.

Vid svarte mosse i Kungälv kunde jag äntligen dra ner på taken och förklara min trail-camp avslutad och flera lärdommar rikare.