Bohusleden i trailskor

Glad midsommar allihopa! Hoppas dansen, sillen, stången och gubbarna var till stor belåtenhet. Det var inte första gången som jag valde att avvika från traditionerna och uppleva det svenska sommarsolståndet lite mer avskiljt och naturnära men denna midsommar hade jag dessutom synnerliga skäl. Eftersom det bjöds på en extra ledig dag, utöver lördag och söndag, kom jag snabbt på idén att jag kunde ta och avverka några etapper på den sköna Bohusleden med full expeditionspackning.

Ljungskile och hemåt

Under veckan som gick växte idén fram om att ta midsommarhelgen till ett trail-camp. Eftersom det inte blivit några ordentliga pass sedan ”skatås ryggar” kändes det på sin plats att byta ut sill och nubbe mot lite skoskav och frystorkad mat. Bohusleden sträcker sig från södra Göteborg (Lindome) upp till Strömstad, en sträcka på hela 37 mil i naturskön miljö och mycket att se på vägen.

Bohusleden sträcker sig från södra Göteborg till Strömstad och är väl märkt med orangea skyltar.

Bohusleden sträcker sig från södra Göteborg till Strömstad och är väl märkt med orangea skyltar.

Efter att ha kikat igenom etapperna runt göteborgstrakten så föll mitt val tillslut på att ta bussen till Ljungskile och där jobba mig hemåt genom att springa etapp 11, 10, 9, 8 och 7 som avslutas i Kungälv. Sträckan skulle innebära lite över 20 km om dagen och givetvis skulle tält, mat och andra förnödenheter rymmas i packningen.

Små mål

09:27 stannade bussen i Ljungskile men för att kunna ansluta till Bohusleden var jag först tvungen att ta mig till Vassbosjö. På kartan såg avståndet inte jättelångt ut men väl framme i Vassbosjö hade jag redan avverkat 8km. Jag började stressa upp mig över att klockan hade började ticka på och att jag hade ytterligare 20 km att avverka innan jag kunde slå läger. Den typen av tankar tar väldigt mycket onödig energi till väldigt liten nytta och då det gäller att kunna styra sitt tänkande i en annan riktning. En strategi jag hade för att klara detta var att bryta ner mina mål ordentligt. Från att mitt mål var att springa från Ljungskile till Kungälv, bröt jag ner det till att bara ta mig till starten av leden. Under vägen bröt jag ner det ytterligare till att endast fästa blicken på en fast punkt i horisonten (typ ett hus) och springa mot den. Efter några brottningsmatcher med mina tankar lyckades jag bemästra uppgiften.

Någon typ av mossa bredde ut sig om en fluffig madrass i skogen.

Någon typ av mossa bredde ut sig om en fluffig madrass i skogen.

Dag 1

Först dagens löpning kändes över förväntan, trots att det blev ca 8km längre. Det tog ett tag innan ryggsäcken kändes behaglig på ryggen, hur behagligt det nu kan bli med 7 kg som skumpar omkring. Ett orosmoment som växte fram under dagen var hur vattenförsörjningen skulle gå till. I Österrike kunde man ta vatten ur bäckarna men här kändes inte det som ett säkert alternativ. Min flaska rymde 1L och denna mängd försvann snabbt. Jag hade fått tipset att ta vatten och koka från sjöarna, men jag var dum nog att inte ta med en full behållare med gas vilket gjorde att jag tvingades vara mycket restriktiv med vattnet (och gasen). Att springa och vara törstig, i kombination med stressen över att inte veta när man kan fylla på vatten, var en ganska obehaglig känsla. Jag visste att jag inte skulle komma att dö av vätskebrist så det var egentligen bara att springa på och uthärda känslan. Tre kilometer från slutet på dagens etapp sprang jag förbi ett litet torp. Jag såg en man som klippte gräsmattan och gick fram och frågade om jag kunde få fylla på med vatten. Till min förvåning kom inget självklart ja, utan det var först när jag förklarat vartifrån jag kom och vart jag skulle som mannen ropade på sin fru som gick och fyllde på flaskan. Jag tackade så mycket och gissade att han var trött på alla vandrande tyskar som dagligen passerade hans torp och bad om vatten.

Tältplatsen hade första parkett ut mot sjön, en eldstad och klädstock fanns också.

Tältplatsen hade första parkett ut mot sjön, en eldstad och klädstock fanns också.

Vid en en vacker gnistrande sjö mitt i skogens djup, och endast med fåglarnas kvitter fann jag till slut en stenavsats där jag reste mitt tält. Kvällen var ljus och ljummen och jag fick tid att stretcha, äta, yoga och läsa ur min bok innan jag kröp ner i sovsäcken och la midsommaraftonen bakom mig.

Dag 1 avslutades med en stund av total medveten närvaro.

Dag 1 avslutades med en stund av total medveten närvaro.

En bok fick plats i ryggsäcken under denna tur. Här ett minnesvärt kapitel om närvaro.

En bok fick plats i ryggsäcken under denna tur. Här ett minnesvärt kapitel om närvaro.

På den lilla udden i sjön slog jag läger.

På den lilla udden i sjön slog jag läger.

Dag 2

Precis som alla andra, tog jag midsommardagens morgon till att få en liten sovmorgon efter alla ansträngningar dagen före. Innan frukost, som bestod av Blå Bands risgrynsgröt med hallon, mjukade jag upp och stretchade kroppen med några enkla yoga-övningar. Mina skor och strumpor hade inte hunnit torka men det gjorde inte så mycket eftersom det strax därpå skulle bli leriga och blöta igen.

Att gå från varma ullsockor till blöta, illaluktande skor var inte dagens höjdpunkt.

Att gå från varma ullsockor till blöta, illaluktande skor var inte dagens höjdpunkt.

Löpningen dag 2 var betydligt jobbigare. Möjligen hade det att göra med den gassande solen och första dagen med ordentliga temperaturer, en annan faktor kan ha varit att jag gjorde en kartmiss. Bohusleden är märkt med orangea markeringar som är extremt enkla att följa, tack vare detta blev avstånden till att jag läste på karta följaktligen längre och mitt under dagen missade jag vart jag befann mig helt enkelt. Jag trodde jag var betydligt längre fram än vad jag i själva verket var. Vattnet var dessutom på väg att ta slut – igen. Denna gången skymtade jag inte heller några hus i närheten eftersom jag befann mig i Svartedalens naturreservat.

Svartedalens naturreservat var otroligt vackert.

Svartedalens naturreservat var otroligt vackert.

Det var först på eftermiddagen som det gick upp för mig att jag hade misstagit min position och att sedan ställa om mig på att ha en bra bit kvar på sträckan var ett tungt besked. Men som med alla bakslag så kommer sedan framgången. I en glänta vid stigens slut såg jag ett sommartorp och när jag kom tillräckligt nära såg jag även att en bil stod parkerad där. Ivrigt joggade jag fram för att mötas av en lite förvånad familj som äter middag men dem visade mig genast till vattenkranen när jag höll upp min flaska. Aldrig tidigare hade vatten smakat så gott!! Efter ytterligare en timme till fots slog jag läger vid en stenhäll vid en sjö. Dagens långpass medförde också att jag behövde plocka bort fem stycken fästingar som kalasade på mina ben. Detta fick mig att inse att en vaccination mot TBE kan vara på sin plats!

När löpningen var över började arbetet med att plocka fästingar.

När löpningen var över började arbetet med att plocka fästingar.

Omöjligt att få strumporna rena, men torra gick nästan.

Omöjligt att få strumporna rena, men torra gick nästan.

Dag 3

07:00 var det dags att kliva upp. Efter gårdagens långa strapatser var jag inte på humör att ha ytterligare en lång dag. Dessutom hade jag beställt upphämtning i Kungälv kl 16:30. Efter frukosten kom en lite skur men annars klarade jag mig fint från regn och oväder. Att resa tältet och packa upp och likaså att riva det och packa ner började kännas som en ren rutin. Att hålla koll på sina grejer och hitta smarta sätt att stuva det i ryggsäcken sparade många minuterar och stunder av frustration och kommer vara guld värt under äventyret. Första biten på dagens etapp avverkades i ett nafs. Medans jag sprang fylldes jag av ideér och tankar på saker jag vill göra och jag tänkte knappt på att jag ansträngde mig. Men framåt dagen blev ivern att komma fram så stor att varje backkrön eller fälld trädstam på leden gjorde mig helt matt. Vattenbristen var inte lika påtaglig och ungefär halvvägs sprang jag förbi en hembygdsgård som hade en pump för törstiga vandrare.

Jag kom två dagar försent till midsommarfirandet.

Jag kom två dagar försent till midsommarfirandet.

Vid pumpen lyckades jag även med konststycket att välta min  ryggsäck över vattenflaskan som tömdes på innehåll. Efter den incidenten skapade jag regeln att aldrig lämna en flaska utan ett ordentligt fastsatt lock. Som tur var fanns mer vatten att hämta ur brunnen.

Vid en hembygdsförening norr om Kungälv fanns en pump för dricksvatten.

Vid en hembygdsförening norr om Kungälv fanns en pump för dricksvatten.

Lärdommar

Fastän man börjar känna sig van så är det hela tiden nya erfarenheter som dyker upp. Största lärdomen denna gång var att hantera törsten och vattentillgången. Känslan av törst när man anstränger sig hårt är ganska obehaglig, munnen och läpparna blir torra och man kan känna lätt huvudvärk, samtidigt vet man att man inte faller ihop och dör vilket gör att man bara behöver lära sig att stå ut med den obehagliga känslan. Detta tror jag inte så många i Sverige idag får träna på eftersom tillgången på vatten är så självklar för de flesta av oss. Att även hitta tjänligt vatten som går att dricka är en lärdom jag tar med mig. Vatten i sjöar och vattendrag går fint att dricka om det är rent från partiklar och kokas först. Eftersom jag passerade många sjöar och vattendrag så fanns alltid vattnet där även om jag inte hade råd med gas för att koka det. Mitt knep blev därför att badda vatten i ansiktet så att man fick en svalkande känsla. Även att aldrig tömma flaska helt utan spara några centiliter gjorde att jag visste att vid ett riktigt nödfall så skulle några klunkar finnas där.

Vid svarte mosse i Kungälv kunde jag äntligen dra ner på taken och förklara trailcampen avslutad.

Vid svarte mosse i Kungälv kunde jag äntligen dra ner på taken och förklara min trail-camp avslutad och flera lärdommar rikare.

Förexpedition avklarad!

Det är förmodligen inte alla äventyrare som får möjlighet att provsmaka sitt äventyr innan det bär av på riktigt. Det kanske nästan låter som fusk men eftersom det är så många delar som är främmande för mig så tog jag chansen att under kristi himelfärdsledigheten göra en liten förexpedition i äventyrets rätta miljö, nämligen Österrike.

Bara tre dagar

Under äventyret så är tanken att jag skall springa och bära med mig förnödenheter för max tre dagar innan jag anländer till nästa depå och kan fylla på. Det kändes därför extra bra att min förexpedition var i just tre dagar så att jag kunde känna på hur all packning skulle få plats och hur kroppen och knoppen skulle kännas.

Många saker skall samsas om utrymmet i ryggsäcken

Många saker skall samsas om utrymmet i ryggsäcken

Några veckor i förväg hade jag hört av mig till min farbror som bor i ett hus i Brixlegg där start och målgång kommer äga rum och han hälsa mig och Jens välkomna att hälsa på. Efter att ha åkt bil i 14 timmar anlände vi sent på kvällen och så for vi klev innanför dörren så bjöds det på öl och Radler. Att ladda med alkohol var inte direkt min plan men som gäst får man anpassa sig såklart. Under kvällen fick jag även möjlighet att kika på kartor över området och synkronisera kartan med hur jag dragit min rutt i GPS:n. Just det här med kartor och GPS har varit en svår nöt för mig att knäcka men nu när förexpeditionen är avslutad vet jag hur jag skall göra.

Väderprognosen

Efter frukost morgonen därpå var det dags att ge sig av. Prognosen lovade ihållande regn och låga temperaturer så det var inte självklart att det skulle gå att tälta i två nätter. Ryggsäcken med packningen var inte heller vattentät vilket gjorde att sovsäck och tält skulle kunna vara blöta innan de ens börjat användas vilket inte är en bra start. Efter en snabb ompackning flyttades känsliga saker till Jens ryggsäck som hade regnöverdrag. När Brixlegg låg bakom oss var det uppehåll och resten av dagen bjöd på torrt väder och ca 17 grader. Plagg efter plagg åkte av och medans solen sken kunde man passa på att torka tröjorna som snabbt blev våta av svett.

Man får ingen rättvis bild av lutningen men brant var det.

Första dagen bjöd på uppehåll och växlande solsken.

Första dagen avslutades med en mystisk och vacker skymning från tältplatsen.

Gratlspitze

Den första etappen var planerad att innehålla en bestigning av ett mindre bergsmassiv uppe i dalen. Vägen dit var till en början på smala asfalterade alpvägar, men brant lutning. Dessa övergick sedan till mer serpentinliknande vägar av grus för att sista biten bestå av små märkta stigar och i vissa fall branta leder där man nästan fick klättra. Det var inte på tal om att kunna springa när lutningen var så brant, i synnerhet inte när väskan var fullpackad till bredden. Ungefär vid lunchtid nåddes toppen och där uppe var det dags att fylla på energi i form av vakuumförpackad mat som värmdes. När magen var belåten och det hunnit fotats lite var jag förberedd på nedgången på andra sidan bergsmassivet. Ganska snart förstod jag att jag tagit fel på toppen och att den riktiga toppen ännu inte var nådd.

Lycka efter att ha nått toppen, trodde jag!

Lycka efter att ha nått toppen, trodde jag!

Bättre utsikt kan man knappast få på lunchen.

Bättre utsikt kan man knappast få på lunchen.

Det mentala bakslaget av att göra sig redo för nedfärd och sedan inse att det är en bit kvar uppåt var lärorik och nyttig. Inte bara för att lära sig hitta energi att fortsätta kämpa uppåt, utan också för att jag uppenbarligen inte hade en susning om vart jag var! Efter att ha studerat kartan nogrannare och druckit lite sportdryck nåddes tillslut den riktiga toppen – Gratlspitze, 1899 m.ö.h.

Väl uppe på rätt topp skrevs några rader i gästboken.

Väl uppe på rätt topp skrevs några rader i gästboken.

När det sluttade utför gick det undan.

När det sluttade utför gick det undan.

Tältplatsen

Nedgången från Gratlspitze gick bra och nere bland träden och skogen visade klockan att det var dags att hitta första nattens tältplats. Min förbestämda tältplats som jag hade räknat med att nå var inte ens i närheten. I utkanten av en skogsdunge och med en fantastisk utsikt över Gratlspitze och Alpach-dalen blev det senare dags att resa tält. Jag hade verkligen sett fram emot att få sova första natten i tältet och efter en middag, också bestående av vakuumförpackad mat, kunde jag krypa ner i min fluffiga sovsäck och sluta ögonen.

Så mycket mer än detta behöver man inte.

Så mycket mer än detta behöver man inte.

Den vakuumförpackade maten var väldigt god.

Den vakuumförpackade maten var väldigt god.

Tidigt på morgonen innan det ljusnat vaknade jag av att droppar slog mot tältduken, först som ett mjukt sommarregn, sedan mer agressivt. Jag gnuggade ögonen och började kika och känna mig omkring för att se så att inget vatten trängde in. Regnet fortsatte i timmar och först vid klockan tio kunde jag ta mig ur sovsäcken och få i mig frukost.

Frystorkad risgrynsgröt med jordgubbar serverades till frukost.

Frystorkad risgrynsgröt med jordgubbar serverades till frukost.

Jens hade ett tvåmanna tält med sig som han provade och eftersom det var trevligare att sitta i samma tält så flyttade jag över dit efter frukosten. Prognosen höll vad den lovade, regnet fortsatte att ihärdig falla från himlen och temperaturen steg aldrig över 12 grader på hela dagen. Sikten blev även drastiskt försämrad och vi var överens om att det var lika bra att stanna kvar i tältet.

Dimman var tät hela dagen då vi fick stanna inne.

Dimman var tät hela dagen då vi fick stanna inne.

Sovsäcken höll sig torr och varm trots det ihållande regnet.

Sovsäcken höll sig torr och varm trots det ihållande regnet.

En viktig lärdom från att tvingas bli kvar i tältet är att ändå hålla fast vid sina vanor. Sovsäcken var varm och skön men det var ändå viktigt att komma ur den och få på sig kläder så man kunde laga mat ordentligt, borsta tänderna och sträcka på benen, om än under väldigt korta stunder.

Återvända till Brixlegg

Regnet upphörde först på natten till den sista dagen, då var det mesta i tältet fuktigt och även  matförrådet började sina. Efter att ha gjort morgonrutinen och tagit på sig fuktiga löparkläder packades alla utrustning ihop och stuvades ner i ryggsäckarna. Eftersom maten nu var uppäten gjorde det stor skillnad på vikten. Dimman hade börjat lätta och trots all blöt utrustning så beslöt vi att ta vara på dagen och ta oss fram genom ytterligare ett område innan vi återvände hem.

Vägen ledde oss ner genom dimman.

Vägen ledde oss ner genom dimman.

Området var väl uppmärkt med skyltar och leder som alla stämde överens med kartan. GPS klockans batterier var slut och lika bra var väl det eftersom vi ändå avvikit från rutten. Med den lättare packningen och mindre branta omgivningen så gick det bra att springa. Det var stora öppna ytor och mindre grusade vägar och här och där fanns också en hel del skidliftar. Vi befann oss i ett skidsystem som hette Schatzberg och fastän vi var helt själva var det inte svårt att föreställa sig all rörelse som sker när skidsystemet är öppet. Efter en längre tids nedförslöpning anslöt stigarna återigen till de asfalterade vägarna i dalen. Där möttes vi av ståtliga alpstugor med välskötta trädgårdar och människor som var på väg ut för att vandra. Vi joggade lätt genom byarna för att till slut ansluta till vägen som ledde oss tillbaks till huset i Brixlegg.

Den österrikiska idyllen sken inte direkt med sin frånvaro.

Den österrikiska idyllen sken inte direkt med sin frånvaro.

Nere i dalen hälsade jag på denna goa alpkatt

Nere i dalen hälsade jag på denna goa alpkatt

Vädring och torkning av utrustningen gick snabbt och smidigt när solen väl lös.

Vädring och torkning av utrustningen gick snabbt och smidigt när solen väl lös.

På garageuppfarten sken solen igen och för utrustnings skull restes lägret på nytt så att allt fick torkas och vädras ordentligt. Efter en trevlig gemensam middag på kvällen med min farbror, hans fru och min yngsta kusin lämnade bilen Brixlegg för denna gången för återfärd till Sverige.

Lärdomar från förexpeditionen

  • Verkligheten är mycket brantare än på google maps
  • Avståndsbedömningen är nästintill omöjlig att göra i förväg
  • Lokala kartor visar alla märkta vandringsleder, dessa syns inte på google maps
  • Vakuumförpackad mat är väldigt mycket godare, men bör ätas upp först för att bli av med vikten
  • Fyll alltid på vatten när tillfälle ges
  • Håll hårt i dina rutiner trots att vädret eller omständigheter försvårar
  • Stäm av din position mot kartan vid varje vägskäl
  • Packa ryggsäcken så att inget skaver mot ryggen
  • Torka och vädra din utrustning när tillfälle ges
  • Ha alltid ett par torra sockar
  • Res inte tältet under träd, då stora regndroppar slår mot duken när det regnar
  • Ät alltid upp all mat, oavsett hur mätt du är
  • Använd GPS-klockan för att få information om höjd, riktning, distans, hastighet etc. men ha riktiga kartor för navigering.