Cykelpendlingen – hur går det?

Det är kanske inte den bästa tiden på året för cykelpendling. Just därför tänkte jag följa upp och reflektera lite över min cykelutmaning jag antog i våras. Jag var helt lyrisk över att ha funnit glädjen i att cykla och om detta går att läsa i inlägget Cykla dig fri!

Fri eller låst?

Att cykling ger frihet är enkelt att förstå, det är fritt fram att styra vart du vill och det är också upp till dig hur fort det går. Däremot kände jag i början mig låst till att alltid behöva planera och organisera mig. Det var en väska som skulle packas, den snygga cykelväskan (inte!), hjälm, andra kläder och diverse cykeltillbehör skulle med. Jag erkänner också att det inte alltid var superkul att flänga runt på stan med hjälmen i handen under kortare ärenden.

Över tröskeln

När hösten kom var det flera gånger lockande att bara skita i den där cykeln tillslut. Men så kom jag på mig själv med att ha kommit så långt i min cykelrutin att jag inte visste hur jag skulle göra om jag INTE skulle cykla. Vilken buss skulle jag ta, vilken väska skulle jag packa i, när skulle jag vara framme? Det blev enklare att helt enkelt bara fortsätta cykla, även om det blev i både hagel och storm.

cykelpendlingen

Cykelpendlingens framtid

Till mitt försvar har jag inga längre sträckor jag cyklar. Sammanlagt på en dag när jag passerar jobbet, kontoret och träningen blir det drygt 10 km. Då kan man tåla lite regn i ansiktet eller att händerna blir kalla, jag vill definitivt fortsätta cykelpendla! Om bara några veckor (om den Göteborgska vintern håller i sig) borde det bara bli bättre och bättre förhållanden igen. Inte bara ger det fysisk träning, utan mental också!

Rida ut stormen

Det är många som vill kalla sig cykelpendlare, och det glädjer mig att se så många välja cykeln när de skall förflytta sig. Det som glädjer mig mer är hur många det ändå är som ger sig på cykelpendlingen även under vintern. Varje gång jag passerar en hårt kämpande cyklist i full mundering och motvind har jag lusta att skrika hejaropen ”fortsätt kämpa”, ”det blir medvind åt andra hållet” eller ”grymma cykelljus och reflexer du har” Vi behöver bara hålla ut lite till, sedan kommer belöningen.

Mina tips till den som vill bli cykelpendlare:

  • Utgå varje dag från att det går att cykla, inte tvärt om!
  • Fyll på luft i däcken ofta, på färjorna över Göta älv finns tryckluft för cykeln.
  • Jag har sagt det innan och säger det igen. Älska din cykelhjälm!
  • Ha smidig och lättskött cykelbelysning. Jag har lampor från Specialized som laddas via USB.
  • Tunna överdragsbyxor och jacka kan rädda vilken cykeltur som helst.
  • Använd ringklockan och gör det i tid, så slipper du ilskna rop efter dig.

Utmaningen fortsätter

Så fastän det inte är högsäsong för cykelpendlarna så kämpar jag fortfarande på. Det är fantastisk när man räknar på det ekonomiskt. Ingen trängselskatt, ingen P-avgift och inget bränsle. Det är flera hundralappar i månaden, och i gengäld får jag tid på sadeln och ett starkare pannben. I mars har jag cykelpendlat ett år och detta är definitivt en sådan sak som jag vill ha mera av…

Vågkite-clinic i Varberg

I helgen fick jag möjlighet att delta i en vågkite-clinic av gudinnan av vågkiting Johanna-Catharina Edin. En clinic är som en föreläsning fast istället för att bara insupa teori och lyssna på andra får man även praktisera och utöva själv. Helgens schema sträckte sig från lördag morgon till söndag eftermiddag och prognosen lovade fina vindar, främst under Söndagen. Varberg och Apelviken ligger mig varmt om hjärtat, det är oerhört vackert en stilla sommardag men minst lika vackert en hård höststorm.

Annorlunda första dag

Precis innan clinicen skulle börja så fick vi reda på att Catharina blivit dålig och behövde vila på lördagen. Vinden var ändå väldigt svag och ljummen så dagens aktivitet blev att SUP:a. Min första och enda SUP upplevelse skedde i karibien för två år sedan. Till min glädje var det riktigt roligt – och jobbigt! Vi paddlade ut och försökte fånga vågorna in, ibland med framgång och ibland med en crash som avslut.

Balansera på brädan

Väl på söndag morgon var vi alla redo och först ut på stranden. Vinden hade tilltagit under natten och solen hade knappt kommit bakom kullen när vi tog med all utrustning ner och började rigga. För att bli bra bland vågorna gäller det att ha balanserat sig rätt på brädan. Min och många andras nybörjarmisstag är att man står för långt bak och därmed plöjer brädan fram genom vattnet. Inte så effektivt och inte heller så snyggt 😉 Eftersom man hade fullt upp att bara hålla sig på brädan krävde fotarbetet, för att balansera sig rätt, stort fokus och en hel del känsla.

Det där med att vända

Efter några timmar lossnade det och jag började fokusera mer på att klara av en sväng. Eftersom en vågbräda, till skillnad från en twin-tip körs åt ett håll, betyder detta att brädan måste vända 180 grader om man vill byta riktning. Detta kräver en snabb och lättfotad manöver. Vid mina tidigare försök har jag strävat efter att göra detta under själva svängen. Nu fick jag reda på att man gör det antingen innan eller efter svängen, tur jag deltog på clinicen och jag blev upplyst om detta! 🙂

”Fireball” min nya kärlek

Under dagen tog vi några kortare pauser, dels åt vi frukost bestående av surfgröt, ägg, fruktsallad och en grön och fyllig smoothie.  Under dagen fick vi möjlighet att testa på årets nya kitemodeller från Cabrinha avsedda för vågkiting. En annan av alla fördelar med att vara med på en clinic (eller nackdel för man vill ju såklart köpa en). En stor nyhet var Cabrinhas nya bom som helt har skrotat allt som heter chicken-loop och onödigt mycket drag i selen. ”Fireball” kallas den och är i princip en kula som man fäster in i selen. Rörligheten är suverän och bommen hamnar dessutom inom räckhåll (ja, ibland händer det att jag inte når bommen). Förutom kites blev det även provåkt på några olika brädmodeller. Det som tidigare varit en djungel började nu klarna.

Surfsaloon och yoga

Under sista timmen på vattnet satt den äntligen. Vändningen var inte på något sätt vacker eller graciös men jag stod kvar och nosen på brädan hade nu bytt riktning. Där någonstans tog också all energi i kroppen slut. Mitt mål för dagen var uppnått och plötsligt fann jag min runttumlandes i vågorna utmattad men glad. Vi var fler som kändes oss nöjda för dagen och efter att packat ihop all utrustning och tagit en snabb dusch åt vi en fantastisk lunch på surfsaloon. Trots att vi bara surfat en dag av två kändes den ändå välbehövligt med yoga efteråt. Catharina hade såklart tänkt på detta och i lä från vinden bland sanddynerna hade vi en avslutande yoga-timme med stretching som fokus.

Goa brudar

Förutom att ha tagit nästa steg i min utveckling och fått massa nya saker att träna på har jag också träffat nya surfvänner. Helgen har med andra ord bjudet på många nya upplevelser, mycket surf och skönt häng och det bästa av allt, detta är bara början!

Lite bilder från helgen:

SUP surferscenter

morgon apelviken

kitelaunch

kitelunch surferscenter

apelviken kitesurf

kitesurf mikaela

vågkite

lunch surgerscenter

saloonterrassen