Träna som ensamvarg eller flockdjur?

I onsdags förra veckan var det dags för det tredje passet med Trailworks i Skatås. Trailworks består av ett gäng entusiaster från Göteborgs orienteringsklubb som med sin kunskap och energi vill hjälpa oss terränglöpare förbättra vår teknik. Sammanlagt är vi 60 anmälda och varje gång har uppslutningen varit fantastisk.

Våga möta motstånd

På schemat stod backlöpning, såväl uppför som utför. Inför varje pass har man möjligthet att placera sig i en av de tre grupper som finns, avancerad, mellan eller lätt. Hittills har jag mjukstartat i den lätta gruppen, men som jag nu lärt mig så kommer inte resultat från bekvämlighetsträning. Jag peppade mig själv och valde att pröva mellan-gruppen som brukar vara en av de större. Uppvärmningen var att ta sig till startplatsen där backträningen skulle vara och glad och ivrig över att ha utmanat mig själv att avancera en nivå sprang jag iväg med gruppen. Efter de skador jag dragit på mig så är det viktigt att jag värmer upp ordentligt men snabbt märkte jag att tempot var betydligt högre än så. Redan efter någon minut vek vi av från grusvägen och in i den våtdränkta skogen då det precis innan upphört att regna. Pulsen skenade iväg och sakta men säkert kom den ena efter den andra och sprang om. Känslan av att sakta fasas längre och längre bak i gruppen var mentalt jobbig och jag försökte mata tankarna med att jag åtminstone, till skillnad från de i den lätta gruppen, gjorde ett försök i att pressa mig. Efter ett tag hade hela gruppen sprungit så långt framför mig att jag inte längre visste vilken väg jag skulle ta. Pulsen var långt över min anaeroba tröskel och benen känndes som betongblock. Som tur var springer alltid två ledare i samma grupp så tack vare detta kom även jag fram till de övriga grupperna på uppsamlingsplatsen precis lagom inför backlöpningen.

Alla var redan framme vid startplatsen när jag kom.

Alla var redan framme vid startplatsen när jag kom.

Gruppens dragningskraft

Backövningen gick ut på att först springa två varv uppför i terrängen och sedan på jämnt underlag utför, då gällde det att verkligen släppa på och låta benen rulla. Därefter skulle man springa omvända varvet två gånger, dvs jämnt underlag uppför och i terrängen nedför. Detta var lite mer trixigt då det krävdes en del mod att, bland stenar och rötter, ösa på i nästan okontrollerad fart. Jag ville, trots uppvärmningen, fortsätta springa i mellangruppen och tog rygg på en person som såg ut att matcha min fart. Mitt hjärta bankade hårt i bröstet och min andning lät mer som ett sjölejon än som en hurtig frisk människa. Jag hörde mig flertalet gånger tänka att jag skulle börja gå men samtidigt var min blick fastetsad på ryggen framför mig och jag övervakade noga så avstånde oss emellan inte växte. Rätt som det var planade det ut och efter ett stort kliv över en gyttjepöl var vi ute på grusvägen och skulle bara ta oss ner till de återstående varven.

Vilket djur är du när du tränar?

Vilket djur är du när du tränar?

Passet med Trailworks i Onsdags pressade mig långt utanför min bekvämlighetszon, både fysiskt och psykiskt. Det fick mig också att reflektera över den träning jag annars gör, men på egen hand. Jag har aldrig hittills sett (via min pulsklocka) att jag haft så hög intensitet under så lång sammanhängande tid tidigare. Detta har, enligt min egna teori, att göra med instinkten att vilja ha en grupptillhörighet. För många andra arter som lever i flock är det förmodligen livsviktigt att kunna hänga på flocken för att överleva och bli accepterad. Samma instinkter kändes det som jag omedvetet använde för att hålla mig kvar i löpargruppen. Valutan jag betalade med var den oerhörda kraftansträngningen. Fastän min impuls flertalet gånger var att börja gå, så kunde jag inte släppa ryggtavlan framför mig och låta avståndet växa. Denna extra kraftansträning är naturligtvis positiv ur ett resulatperspektiv varpå gruppträning kan vara ett sätt att få ut mera helt enkelt.

Är jag tillräckligt mycket ensamvarg?

Inför mitt äventyr i sommar så har jag valt att genomföra det på egen hand. Det blir också en enorm prövning då det innebär att jag utan gruppens kraft skall klara att generera resultat. Jag behöver själv peppa mig och komma på hur jag skall överleva vilket kräver krafter på helt andra ställen. Det är mycket på grund av det sistnämnda som jag valt att utföra mycket träning på egen hand då jag måste lära mig att uppmuntra, peppa och vara ett dragplåster åt mig själv. Träningen med trailworks är bara en del av den samanlagda träningen jag gör inför äventyret. Det känns samtidigt bra att få komma ur min egna bubbla lite och få skratta och känna träningsglädje med andra. Bevisligen är det nu också ett ypperligt sätt att träna över sin anaeroba tröskel. Med facit i hand så är jag riktigt glad över att jag valde att springa med mellangruppen och så kommer det även bli framöver .

Efteråt fick vi banan och dricka vid klubbstugan. Aldrig har vatten smakat så gott!

Efteråt fick vi banan och dricka vid klubbstugan. Aldrig har vatten smakat så gott!

Personligt rekord i  anaerob träning

Nedan är några illustrationer från Movescount där all min träningsdata lagras. Min anaeroba tröskel ligger på 177 bpm, all träning över denna puls är i min högintensiva zon. Av hela passets längd på 70 minuter så spenderade jag hela 22 minuter i denna extremt obehagliga zon vilket får ses som personligt rekord. Man kan även se att något hände på tredje varvet då pulsen sjönk under lite längre tid. Anledningen till detta var att jag missade märkningen i skogen och irrade bort mig lite.

Mina olika pulszoner fördelade över tid. Zonen i rött är puls över min anaeroba tröskel.

Mina olika pulszoner fördelade över tid. Den röda zonen är den sammanlagda tiden jag var över min anaeroba tröskel.

Detta diagram visar min puls under hela passet. Maxnoteringen är ett slag över min uträknade maxpuls enligt mitt test hos Aktivitus.

Detta diagram visar min puls under hela passet. Maxnoteringen på 186 bpm är ett slag över min uträknade maxpuls enligt mitt test hos Aktivitus.

För att se all data över passet inklusive GPS-spår kika här.

Hur fungerar du?

Fundera gärna själv över hur du reagerar och presterar när du tränar i olika grupperingar och set-upper. Drivs du på genom att ta rygg på någon? Tappar du självförtroendet av att hamna sist? Eller får du självförtroende av att jämföra dig med andra? Kanske blir träningen mer effektiv utan andra att ta hänsyn till? Eller är det helt enkelt så att gruppträning för dig är ett sätt att umgås socialt?

Om Mikaela

Jag heter Mikaela Söhnchen och skriver om hur man får livet lite mer livat! Det gör jag genom att beröra ämnen som kost, träning, mental styrka, relationer, planering och äventyr. Ett livat liv är vi alla värda men att bara hålla sig levande önskar jag ingen.

Kommentarer är stängda